Så var det dags för hemfärd! Det är faktiskt min födelsedag i dag, och den inleddes med den bästa presenten av alla från Herr Iggelini: en HEL natts sömn! Hallef*ckinglulija! Vi la oss 23.30 och VI var tvungna att väcka HONOM när det var dags att dra till flyget i morse vid 05.45. Han sov alltså nonstop från det att vi la oss i sängen, tills dess att vi skulle upp. Magiskt! Så jag fick inleda hemresan pigg som en mört. En himla lyxig grej när man reser hem från Portugallien är att man som småbarnsförälder får åka gräddfil genom hela flygplatsen. Man får checka in i en prioriterad (superkort) kö, man får gå igenom en egen säkerhetskontroll (också superkort kö) och man får ta med sig vagnen HELA vägen genom gaten fram till planet. Lovely! Innan man går upp för trappan till flyget fäller man ihop den och lämnar över den till personalen som tar hand om vagnen därifrån. Bara att hämta ut den på Arlanda sen (kommer på vanliga bagagebandet). Behövde inte ens packa in den i nåt. Smidigt värre. Detta gäller även preggosar. Hade ingen aning om att denna gräddfil existerade förrän alldeles nyligen. Men förra gången jag åkte hem från Portugal så ställde jag mig i den vanliga kön (såklart) för incheckning osv. Men då kom det fram en flygplatsanställd som knackade mig försiktigt på axeln och frågade "gràvida?". "Yesbox!" sa jag, och vips blev jag utplockad och inlemmad i gräddfilen. Himla härligt. Varför är det inte så i Sverige, kan man undra?
