...så ligger Piggly i mitt knä och sover efter ett smarrigt eftermiddagsmål, och jag knattrar på datorn. Tänkte skriva lite om det här med jobbprylen. Jag har ju varit lite nojig över hur sjuttsingen jag ska få ihop det här med att driva eget företag, och samtidigt vara nybliven mamma. När jag nojat som värst (som i det här inlägget) så har ni varit ett stort stöd, har fått så mycket tips både på bloggen och Insta från andra jobbmammor om hur man knyter ihop arbetssäcken med familjelivet. Så tack för det! Nu har ju Mr Iggles (smeknamnen är en neverending story, I told you) funnits med i våra liv i två och en halv vecka. Ingen evighet, men ändå tillräckligt för att jag ska ha fått känna på kombon jobbåbebis. Gjorde min första jobbinsats redan på BB, ingen stor grej, men nåt som var tvunget att tas itu med. Så är det ju när man driver eget, framförallt när man har ett litet/mellanstort företag. Då kan man inte bara koppla bort sig, eftersom kompetensen hos de få personer som finns i företaget är nödvändig för att vi (GlamMom) ska kunna fortsätta finnas. Hade jag drivit ett imperium som bollade miljarder i omsättning så hade vi såklart kirrat en ersättare som fått en fet lön (och iom det en satans eldgaffel i baken att prestera järnet i min frånvaro). Men hur duktig den personen än var, så skulle jag såklart ändå velat vara in the loop. Skulle aldrig kunnat släppa taget helt. Och skulle jag det så skulle jag nog behöva fråga mig själv hur engagerad jag egentligen är, för GlamMom är (faktiskt) lika mycket min bebis som Piggles. På ett annat sätt såklart, men ändå. Same same but different. Hursom, vi har styrt upp en superduktig tjej som kommer ratta en del prylar åt GlamMom det kommande halvåret. Men rätt mycket ligger ändå kvar på mig att få gjort. Och hittills så får jag nog säga att det gått ganska bra. Piggly sover ju rätt mycket, och då ser jag till att stöka undan så mycket jag bara kan. Har jag inte fått gjort nog på dagen så sitter jag någon timme på kvällen istället, när Niklas kommit hem. Det gäller att vara effektiv och jobba snabbt, en ekvation som dock inte alltid går ihop med hur mosig hjärnan är när man aldrig sover mer än 3,5 timmar i sträck. He he. Känner ändå att jag har tur som i princip kan sköta allt mitt jobb från vilken plats på jorden som helst, bara jag har tillgång till min dator och en uppkoppling. Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet jag jobbar heller, så flexibiliteten i mitt jobb känns verkligen som en välsignelse. Optimalt när man har barn, tänker jag. Däremot får vi väl se hur det går om några månader, när Iggy inte är i ett nästan konstant sovande tillstånd. Men jag tror att det kommer gå bra. Antingen får jag jobba lite mer på kvällstid, eller så får jag köra på barnvakt ett par timmar i veckan när Iggleton får hänga med farmor å farfar, mormor å morfar, moster Mini eller någon annan härlig mänska. Och då får jag se till att dricka sjuttiarton koppar kaffe så min något mosiga hjärna får lite raketbränsle, och sen köra järnet under barnvaktstimmarna. Jag märker att det är lite av en utmaning för mig, det här att vara tvungen att släppa allt jag har för händer (läs: jobb) för att se till Iggys behov. Är ju van att bara behöva bry mig om mina (och Niklas såklart) behov. Men Iggly kommer först såklart, så det är bara att hänga på honom. Och för min del tror jag att det är nyttigt, jag behöver liksom se att världen (och GlamMom) inte går under för att jag skickade det där viktiga mailet tre timmar senare än vad jag hade tänkt. Just nu kämpar jag fortfarande lite med stresskänslor över allt Jag Borde Få Gjort. Men, som sagt, jag har ju faktiskt FÅTT en massa gjort (okej inte allt, men det mesta). Trots nyfödd bebis, för lite sömn å allt annat som kommer med att utöka sin familj. Så jag ska nog försöka chilla lite, och vara lugn i att Man Hinner Med. Men kanske inte riktigt precis just när man hade tänkt sig. Det känns som att jag kommer vara mycket lugnare på den här fronten om ett par veckor, när allt liksom har satt sig. När jag vet att, okej jag hann inte med det där i dag, men det hinner jag i morgon. Återkommer därför med uppdatering på momtrepreneurfronten! Och, så vill jag lägga till, att så fort Piggles e vaken, så hänger jag med honom såklart. Bara så ingen tror att jag negligerar min gossiga lilla bebis till förmån för jobb. Det skulle iofs vara i princip omöjligt, han är alldeles för charmig (och kinderna är alldeles för goda att pussa på) för att jag skulle kunna titta bort mer än två minuter när han väl bjussar på lite vakenhet.
