Merci, gracias, thank you, danke, obrigada, TACK! ...för alla fina (och intressanta) kommentarer på förra inlägget. Härligt att ni står ut med mig, och ännu härligare att jag får inspirera litegrann. Det känns skönt för mig också att få förklara lite mer varför jag för det mesta tycker livet är peachy, och hur det är möjligt att bebislivet för min del upplevs som mestadels härligt. För som nån skrev i sin kommentar så kan det vara bra att få en inblick bakom kulisserna, och att olika människors synsätt ofta handlar om olika bakgrunder och erfarenheter. Och vad gäller att just bebislivsgrejen gått någorlunda enkelt för mig beror mycket på just mina uppmålade skräckscenarier och Niklas möjlighet att bestämma över sin tid. Det är min bakgrund och mina erfarenheter kring bebisrattandet. Måste säga att jag tycker det är vääääldigt roligt när ni kommenterar såhär mycket! Heja heja! Jag vet ju att ni finns därute, jag ser ju hur många som är härinne och läser. Men när det inte kommenteras så frekvent så kan det ibland kännas lite spöklikt. Man slänger ut sina tankar och funderingar rakt ut i rymden liksom. Det ekar litegrann i bland. Så det är så himla skoj när ni visar att ni finns. Jag är ju också sjukt nyfiken på er och vad ni tycker och tänker. Förstår dock er som inte kommenterar, tror aldrig jag har kommenterat på en blogg. Om det inte varit typ en kompis till mig som skrev den. Så jag hajar till 100%. På tal om kommentarer - Emma, din kommentar (på senaste tävlingsinlägget) fick mig att känna mig som en rockstar, tack för det! Jag kommer mycket väl ihåg dig/er, och att du fick med dig ett par leggings. Sjukt snygg var du i dem, HÄRLIGT att de blev välanvända! Kommer alltid vara enormt tacksam att du var en av GlamMoms fysiska butiks allra första kunder. Hälsa din lille kanariefågel från mästerpiparen! ♥
