Jaaa hörrni, såhär kan det se ut när vi (jag å Oliven) e ute å kör för tillfället. Vagnar i framsätet... Inte optimalt, men det var det enda sättet vi kunde få med två telningar i babyskydd, två vagnar, två skötväskor och två mammor i en liiiten Fiat. Pust. Vi "skulle bara åka å handla", men det är lättare sagt än gjort med två bebisar. I alla fall om man ska få in allt i en liten rackarns hyrbil. Men efter lite fix and trix så fick vi ihop det. Trafikpoliserna därute kanske inte blir toknöjda med vår lösning, men det var så det fick bli. Och det här med bebisar innebär ju en hel del råddande överlag. Det ska diskas flaskor och amningsnappar sjuttioelva gånger per dag, det ska bytas blöjor, det ska ätas, det ska kräkas, det ska bytas kräkiga kläder, det ska packas skötväska, det ska packas ur skötväska, det ska diskas ännu fler flaskor, det ska kokas flaskor och nappar, det ska...pust. Mycket meck är det. Men man kommer in i det ganska sömlöst tycker jag, man Bara Gör. Och så tänker man inte så mycket mer på det, det blir liksom rutin. Men här på semestern känner man av det där råddandet lite extra. Hemma har man ju allt anpassat efter vad som funkar bäst, men här får man bebisanpassa lite allteftersom, hela tiden. Och ska man någonstans är det inte bara att rulla ut vagnen på stan, utan det är inpackning i bil med babyskydd, hopfällning av vagn, planerande av skötväskeinnehåll med mera med mera. Det är helt enkelt ett jäklans meckande att ha en liten bebis, och här känner man av det mycket mer. Det negativa med det är ju att...det är ett jäklans meckande. Men det positiva är att jag känner mig Så Himla Duktig för att jag Bara Gör. Det finns ju inget alternativ, så man bara fixar å donar och meckar och styr upp. Så i kväll ger jag mig en rejäl klapp på axeln, och en minst lika rejäl klapp till er andra mamas (och papas) därute som Bara Gör. Fy satan vad vi/ni är bra!
