Idag är jag hemma med en ledsen och febrig liten Piggly. Vi hade inte samma tur denna gång vad gäller att slippa biverkningar vid vaccination tyvärr. Så 39 heta grader (nu har vi med Alvedon fått ner det till 38) plågar min lille bebis som aldrig varit sjuk förr i hela sitt lilla liv. Inte skoj. Inte så mycket annat att göra än att rida ut det antar jag. Hursom, eftersom vi nu är parkerade på soffan (inte min plan för dagen alls, tvärtom skulle jag farit runt och fixat lite grejer till lägenheten eftersom det kommer en fotograf hit i morgon som ska ta bilder på mig å Piggeloni) så slökollar jag lite tv. Och det är jag glad att jag gjorde, för jag såg ett program där mannen på bilden intervjuades. Det är Paul Smith, ni vet - den brittiske designern som är känd för sina snygga kostymer. Och RACKARNS vilken inspirerande karl! Ofta när man ser intervjuer med fashionmänskor så är de (tycker jag) inte helt lätta att relatera till; de är gärna lite svåra, abstrakta, lite "sökta" i sitt sätt och...ja, fashion. Ni vet vad jag snackar om. Det finns nån slags ängslighet som inte är så charmig, bara de coola kidsen får va med liksom, så det gäller att vara stencool själv. Hela tiden. Och ha koll på vilka som är likadana, så att man vet vilka man "ska" hänga med. Typ. Men så var inte denna mänska. Tvärtom var han bubblande, öppen, väldigt rolig och extremt okomplicerad. Ingen stencool fasad där inte. Jag tyckte att han var så väldigt inspirerande. Programmet visade hur han jobbade i sitt företag och hans filosofi kring såväl sitt arbete som sitt liv. Han sa att han vill få folk att känna sig bekväma och speciella - i både sin vardag som kreativ chef för ett globalt företag, som i de plagg han designar. Och det var så fint sagt tycker jag, för det är precis så vi borde få varandra att känna. Bekväma och speciella. Det är så man som chef ska få sina anställda att känna, det är så man som kollega ska få sina arbetskamrater att känna, det är så man som partner ska få sin älskling att känna och det är så man som förälder ska få sitt barn att känna. Bekväm och speciell. Så sjukt bra sägning! Är nästan lite avis på tjejen som får stå å kramas med Paul, det verkar som att han är en riktig energibomb att umgås med. Det märktes på hans anställda; alla var väldigt positiva till honom. Oavsett om det var ekonomiassistenten, cykelbudet eller supermodellen som gick på hans runway. Inga ledsna miner i hans bakvatten. Det känns som att hans filosofi är precis så jag vill driva företag, och bete mig för övrigt i livet. Jag vill få folk att känna sig bekväma och speciella (det räcker med så lite - ställ en fråga! Visa att du är intresserad av någon annan än dig själv!) och jag vill inte göra skillnad på folk å folk. Cykelbudet är precis lika viktigt som AD:n på den fräsiga reklambyrån. Och stencool, det varken är jag eller orkar försöka låtsas vara. Det känns som att alla vi som jobbar på GlamMom faktiskt har den inställningen. Ingen försöker upprätthålla nån jobbig fasad, och alla är genuint trevliga. Vill få folk att känna sig bekväma. Och speciella. Vi snicksnackar precis lika mycket med DHL-killen, brevbäraren och UPS-budet som med någon storfräsare. Vi vet vad de vi jobbar med och kring heter, vad de ska göra på semestern och hur frugan eller mannen mår. För det är faktiskt så sjukt nice när det kan vara så. Att man slipper vara så jäkla "business". Eller i alla fall vad många förknippar med att vara affärsmässig: vassa armbågar, empatilös och beräknande. Usch, usch och usch. Det går att bli framgångsrik utan att vara sån. Paul här ovan är ett exempel, och vi glammisar får jobba på att bli ett annat. Och det är just precis sånt här som gör att man är så glad att man driver eget - man får bestämma själv! Vill vi ha ett arbetsklimat där man hellre är liiite för snuttegullig än för vass, jamen då styr vi upp det. Då är det såna personer vi anställer. Och vill vi missbruka smileysar i våra email, jamen då får vi göra det. Smileysar i ett mail behöver inte betyda att man är inkompetent, och att VD:n har rosa hår behöver inte betyda att hon är oseriös. Och är det någon som tror det får vi motverka det. Genom att få folk vi jobbar med (oavsett om det är kunder eller leverantörer) att känna sig bekväma med oss. Och speciella. För övrigt så gjordes mitt livs hittills bästa deal just på grund av att vi bondade över vårt användande av smileysar.
