Jag mår SÅ mycket bättre i dag! Förkylningen är (nästan) som bortblåst, jippie! En himla tur, eftersom jag skulle på min brorsdotters dansuppvisning på Oscarsteatern kl 10 i morse, det ville man ju inte missa. Och jag är så rackarns glad att jag kunde gå, för FY SATAN vad härligt det var! Alla dagar borde egentligen börja med att man tittar på en massa galet söta ungar som dansar, det var som att svälja ett stort lyckopiller! Jag blev så himla inspirerad. De som uppträdde var kids mellan 4-10 år, och de bjussade på balett, jazzdans och hip-hop. Alla var duktiga såklart, men framförallt så märktes det så tydligt att alla hade så jäkla KUL. Det bara spratt i deras små kroppar utav glädje, vissa var liksom helt inne i sina egna små världar. De gick in för det till tusen procent. Det påminde mig om den där fina tiden när man var liten och bara gjorde saker utan att bry sig om vad andra tyckte. Man sket fullständigt i om man såg dum ut, eller inte gjorde nåt på precis samma sätt som alla andra. Man bara VAR. "Göra bort sig" var ett begrepp som inte existerade. Man var så fri. Sen blev man sakta men säkert mer och mer medveten, och i takt med det mindre och mindre fri. Så var det för mig i alla fall. Tänk om alla kunde få behålla den där obrydda attityden man hade som barn. Istället för att gå hundratals timmar i terapi, för att försöka få tillbaks den i vuxen ålder. Att det är svårt att behålla den här friheten märktes även på dansuppvisningen; i de yngsta grupperna var det nästan lika många pojkar som flickor som dansade balett. Men i min brorsdotters åldersgrupp (9-10 år) var det bara en ensam kille kvar på balettfronten. Jag kan såklart inte veta, men jag gissar att killarnas avdroppande beror mer på just denna medvetenhet och omvärldens förväntningar/krav än på att balett helt plötsligt blir tråkigt. Medan hip-hop och jazzdans tydligen är precis lika skoj för äldre pojkar, för i de grupperna sågs inte samma avdroppning. Tycker därför att denna kille som var ensam kvar var så jäkla cool, och blir nyfiken på honom. Det känns som att han lyckats behålla en större bit av den där frihetskänslan. Hursomhelst, så fick denna start på dagen mig att känna att Iggy absolut måste få prova på dans när han blir lite äldre. Det verkade som sagt så rackarns KUL! Får se vad han gillar bäst - jazzdans, hip-hop eller balett? Och blir det balett, så hoppas jag att han är den där killen som inte slutar för att medvetenheten hinner ikapp.
