YES! Shitoberto vad stolt jag är. Har nämligen precis kommit hem efter en LÖPRUNDA. Jupp, ni läste rätt - LÖPRUNDA! Vanja "soffliggarn" Wikström har TRÄNAT. Det händer inte ofta, har därför målat ett stort kors i taket här hemma som jag just nu stirrar på med förundrade ögon. Jag köpte ju lite fräsiga träningskläder i Portugal, och i dag kändes det som att det var dags för dem att komma ut å luftas lite. Jag tog det varligt och sprang bara i dryga 20 minuter, klassiskt fel att ta i för hårt första gången ju. Och jag är rätt stolt att jag lyckades hålla mig springandes alla 20 minuter, inget promenerande. Blodsmak i munnen, absolut, men det gick. Heja! Hade ju tänkt att dessa löprundor (jupp, plural - detta ska hända igen har jag tänkt mig) skulle bli min musikstund, men ljudet på min iPhone har precis pajat tyvärr. Men rotade runt lite hemma och fiskade fram den här gamla shuffle-godbiten (rosa såklart!). Fortfarande fylld med en "120 minutes jogging mix"-playlist. En relik från förra gången jag "satte igång att jogga". Kan avslöja att den playlisten innehåller aaaalldeles för gamla låtar. Ehhrm. Tummen upp för löpning! Har känt den senaste tiden att jag verkligen är sugen på att komma i bättre form, och bli mer hälsosam. Säkert rätt vanligt hos post-preggosar. Men, det ironiska är att för min del kommer sig inte detta av att jag varit gravid. För de preggokilon jag gick upp slank iväg rätt snabbt efter förlossningen, och kroppen återhämtade sig förvånansvärt kvickt utan att jag gjorde ett dyft. Men - innan Iggy kom så fick jag alltid rätt bra med vardagsmotion. Eftersom jag HATAR träning, och samtliga mina försök att bli en sån där häftig gymtjej har misslyckats fatalt, så har jag satsat på att alltid gå i trappan istället för att ta hissen/rulltrappan, hellre gå än åka om jag ska någonstans osv osv. Jag vill ju att mitt hjärta ska orka med att pumpa runt blodet i min kropp liksom, och inte dö av hjärtsvikt när jag är 50 för att jag bara låg på soffan och åt saltlakrits. Men, sen El Grodo damp ner så har det blivit typ noll vardagsmotion. Vet att många ju är ute på långa barnvagnsprommisar när de precis fått barn, men eftersom jag måste jobba en hel del trots att jag är "mammaledig", så funkar inte det. När Igster sover måste jag passa på att knattra loss på datorn. Det är klart vi går ut då och då, och på helgerna promeneras det friskt. Men den där dagliga motionen finns liksom inte där längre. Så även om alla mammakilon e borta, så har det dykt upp några "mammaledighets-kilon", eller vad jag nu ska kalla dem. Och NEJ, detta handlar inte om någon vikthets. Har inte ägt en våg på 15 år, så "viktfixerad" är jag. Men att behöva tvinga in sig i jeansen som förr bara slank på, och känna att ryggen håller på att knaka ihop för att jag kånkar runt på Igster utan att ha en endaste ryggmuskel till hjälp, det är inte så härligt. Så nu vill jag bli en friskus! Och jag tänker att om jag joggar några gånger i veckan så får jag bättre flås, starkare hjärta, och hela kroppen får sig liksom en omgång. Det mesta tränas ju när man springer, så kanske att det räcker för att jag ska känna att jag är på rätt väg. För nån gymråtta kommer jag aldrig bli, det har jag insett. Håll tummarna nu för att jag pallar fortsätta vandra jogga på denna friskus-väg! Så att jag inte hittar den där iPod shuffeln igen om några år i en byrålåda, senast uppdaterad med 2014´s bästa springlåtar...
