Hipp, hipp, HURRAAAAAAA - för Tintin som fyller en månad i daaaaaaaaag! 🎉🎂💝 Mammas älskade lilla gosmus!🐭 I dag är det drygt fyra veckor och precis en månad sen gosmusen joinade the fam. Ovan, med farmor Barbro. Tänkte att jag skulle skriva lite om hur vi upplevt denna första månad. Första två veckorna var det väl mer eller mindre ett stort KAOS. Det vet ni ju. Men också väldigt mycket kärlek, och förundran att både jag och Niklas blev så omedelbart förälskade i denna färska lilla nyföding. ❤️ Sen ordnade det upp sig, och vi fick in några slags rutiner kring mat och sov. Nu känns det som att vi är ganska så bra på banan med det mesta. Likheten med Iggy som bebis består, och i går kollade vi igenom gamla bilder på grodan på fejan och insåg att de faktiskt är absurt lika. Ska försöka skrapa ihop lite bilder så att ni kan få se jämförelsen. Tintins ögon är mörka, lite gråaktiga. Ska bli spännande att se vad det blir för ögonfärg, men vi gissar nog på bruna. På tal om ögon så tycker vi att hon är väldigt "med" för att vara så liten. Hon kunde fästa blicken ganska snabbt efter att hon kommit ut ur magen faktiskt, och det känns som att hon ser oss. Även om vi nog är rätt så luddiga och suddiga i hennes värld. Hon trivs nästan allra bäst på sitt skötbord, den skarpa svarta randen som löper över väggarna där verkar intressant. Den är nog lätt att urskilja, tänker vi. De morgnar och kvällar då vi kommer ihåg det kör vi lite magträning. Ska vara bra för tarmsystemet, utöver själva muskelträningen. Femminuterspass, som ibland blir en minut om inte humöret är på plats. Att lyfta huvudet är iiiinte lätt än, men hon kämpar. Så sjukt sött när hon ligger på magen och kravlar med sina goda små ben. Så länge Tintin inte är hungrig, trött eller vill ha en färsk blöja är hon på gott humör, de stunder då hon är vaken. De är inte så långa men blir längre och längre. Två gånger har vi haft rejäla panikskrikattacker, då har det med största sannolikhet varit en magbubbla som gjort ont - och hjärtat brister ju när ens lilla nyföding är otröstlig. Men annars har det här varit en fin månad. Trots sömnpanik och annat kaos där i början så gick ju allt bra. Små söta gurgelljud har också börjat komma. Så överj*vligt gulliga att man GÅR AV när man har turen att få höra dem. Vi är så tacksamma för vår lilla fina gosmus. 🐭💝 (Alla underbara bilder i det här inlägget togs i helgen av vår fina kompis Emelie.)
