I lördags fyllde Tintan tio månader, så tänker att det är dags för en liten (okej STORÅLÅÅÅNG eftersom jag glömde bort att skriva om hennes 9-månadersutveckling 🙊) uppdatering. Nu kör vi! 🎉 Den största händelsen är såklart att hon börjat krypa. Heja heja! Hon har helt hoppat över (eller kommer det sen kanske?) ålningen och tar sig fram på knäna och händerna. Hon har också börjat försöka ställa sig upp en hel del. Hon drar sig upp, men kommer inte hela vägen. Hjälper vi till att få upp henne på fötterna kan hon stå medan hon håller i något dock. Hon älskar att lägga saker i sin korg, och sen plocka ut dem igen. 💘 Överhuvudtaget så är det här med att plocka i och ur väldigt mycket på tapeten just nu. Ett trix som alltid roar, om man behöver kissa/klä på sig/duscha/janivet. 👹 Jag äter lunch ute med Tintan ganska ofta. Hon tycker mat är skoj och äter allra helst det jag äter. Så jag brukar haffa nåt som funkar bra att mosa, och så äter vi samma sak till lunch. Om hon är mätt och jag behöver äta längre (alt om det tar tid att få maten) så är mitt bästa knep att ge henne en seg brödkant att suga på. Då är hon nöjdare än nöjdast. 😊 Ett annat trix om hon av någon anledning inte vill äta är att ge små brödsmulor som hon kan plocka med. Då fokuserar hon på dem, och jag kan skyffla in tuggor i munnen utan att hon protesterar. 👹 Vad äter hon då? Jo, detta: 300 ml välling på morgonen En grötklämmis runt 10.30 innan förmiddagsluren Ev en klämmis med frukt/smoothie runt 12 En halv barnmatsburk vid 13 Ytterligare en klämmis eller annat snacks vid 15/16 innan eftermiddagsluren Middag i form av en halv barnmatsburk runt 18.30 Lite smaktuggor när resten av familjen äter runt 19, 19.30 300 ml välling när hon nattas kl 20.30 Och, som den uppmärksamme redan noterat så har följande hänt sen sist: Ingen ersättning längre (fasade ut den när vi fasade in vällingen) Hon äter ingenting mellan nattning och morgon och har alltså SLUTAT ÄTA PÅ NATTEN! 🙌🏻 🎉 HUR lyckades jag med detta då, att sluta med nattamaten? ...kanske någon undrar. Och jag ska villigt erkänna att jag inte behövde lyckas över huvudtaget, jag gjorde nämligen NADA. Medan jag varje vecka drog mig för att ta den där fajten som jag kände att det skulle bli att sluta med nattkäket - så slutade Tintan att äta på natten, alldeles av sig själv. 😳 En natt så ville hon plötsligt inte ha flaskan, när hon vaknade och var lite trumpen. Jag gjorde som jag brukade och försökte tratta i lite välling, men hon visade tydligt att hon inte ville ha den. Då försökte jag med enbart nappen - och då somnade hon om. Första gången tänkte jag att det bara var rena turen. Men natt nr två hände samma sak. Natt nr tre - samma sak igen. Då slutade jag med flaskan (var tom så modig att jag inte ens tog med någon in i sovrummet när jag skulle lägga mig 🙊) och pluppade bara in nappen när hon vaknade och bökade runt (alltid runt 05 eller 06). Och nu har det gått en vecka utan nattamat, och jag får för första gången på mycket länge sova fler än tre timmar i sträck. HALLELUJA! 😭💘 Detta innebär ju tyvärr att jag inte har några direkt tips vad gäller just det här med att sluta med mat på natten, men det har garanterat någon av er. Tänker att det är något som fler än jag fasar/fasat inför, så ni som lyckats sluta med nattamaten och inte glidit på en räkmacka som jag nu fick göra - dela gärna med er i kommentarsfältet. Så hjälper vi dem som är på väg att ge sig in i det nu. ✨ Vad annars? Jo - det är väldigt tydligt att Tintan har sagt sitt första ord, och det är: "Nä!". Det kommer när vi matar henne och hon inte vill ha mer att äta eller dricka. Så fort skeden/muggen närmar sig hennes mun skakar hon på huvudet och säger mycket bestämt "Nä!". Tänk att rosa glajer-Vanja skulle få ett barn vars första ord är "NÄÄÄÄ"? 😜 Till sist vill jag säga att jag är SÅ ENORMT TACKSAM för att jag får uppleva det här bebiseriet igen. Jag njuter mycket mer den här gången. Dels för att jag inte alls har samma nojor och osäkerheter som förra vändan, men också för att jag inser hur snabbt detta försvinner. Jag tar mig tid att sova bredvid, gossa och leka på ett annat sätt än vad jag hade ro att göra med Iggy. Jag njuter också av det faktum att det enda jag behöver oroa mig över vad gäller Tintan är småsaker. "Har hon druckit tillräckligt mycket vatten idag, eller blir det hårt bajs i morgon?" Små barn, små problem - stora barn, stora problem heter det ju. Och nu har jag inga jätteproblem med Iggy, det är inte det. Men det ÄR en annan nivå att till exempel oroa sig över kommande skolgång och kompisar, än hårdhet på bajs. Och jag njuter verkligen av det. Tids nog kommer jag behöva oroa mig på ett annat plan även för Tintan, men just nu existerar inte sånt. Och det är så fint. Även om det såklart är slitsamt med bebis så är jag så in i helvete glad att jag fick göra detta en gång till. ❤️
