Fint att så många fler än jag blev påverkade av dikten jag la upp i går. Bra att påminna sig med jämna mellanrum; livet är NU. Och man vet aldrig hur länge man får ha någon (eller livet självt) kvar. 🧡 Det är verkligen de "små" sakerna i vardagen jag upplever som den största lyckan. Få saker slår att nafsa sin gapskrattande bebis i fötterna när det kommer till att vara in the moment, uppskatta nuet och känna G L Ä D J E. 💝 Gårdagen gick jättebra (vi spelade in ljud till nya barnprogram), mer om det i morgon då jag ska tillbaks till studion och göra det sista. Premiäromgången med barnvakten gick också fint, och i dag rattar hon Tintan helt själv i tre timmar. Fick precis en uppdatering att allt gått toppen hittills, och att min goda bebis just nu ligger å trynar sött. 😴 Det var i sista sekunden vi insåg vårt akuta behov av hjälp/barnvakt. Det är sisådär på det privata planet just nu (sömnhelvetet), men orkar inte skriva så mycket om det. I alla fall inte för tillfället. Räcker med att vi behöver leva i det, typ. Men men. Hopp finns. Med barnvakt/mera hjälp kan vi frigöra tid till Niklas som han SÅ VÄL behöver, och med flytten (vilken dag som helst nu borde vi få besked från värdarna ang om bytet är godkänt eller ej) kommer sovbunkern som vi hoppas mycket på. Niklas går också en sömnskola (KBT) igen. Har gjort det förut, men alltid bra att påminna sig själv om redskap som hjälper. Hursomhelst. And now for something completely different, som Montysarna skulle sagt. Såhär såg min hårbotten ut tidigare i dag. Därför sitter jag precis just nu... ...här hos frissan och kirrar håret. 🙌🏻 En liten sak, som ger stor glädje. I kväll ska jag på Dramaten och se Påklädaren med en kompis. Har inte slaskat runt så mycket in finkulturens högborg tidigare, så det ska bli spännande. Hoppas jag blir positivt överraskad. Kram på er! ✨
