Sri Lanka alltså. Herregud vilket land. Så oerhört vackert. Och vilka mänskor. Värme, generositet och snällhet möter en överallt. Till och med vildhundarna är fromma som små lamm. 😂🙏🏻 Den här bilden illustrerar min konstanta känsla här rätt väl. 👆🏻 Amazement är det bästa ord jag kommer på. Sorry för svengelskan, men det är liksom en blandad upplevelse av att det hela tiden är något fantastiskt som händer runtomkring en i form av djur, växter, dofter, smaker, möten. Tidigare reste vi ju rätt mycket. Så en del erfarenhet har vi ändå av länder som är lika Sri Lanka i form av klimat och exotiska upplevelser (Bali, Costa Rica t ex). Och hur ljuvligt det än var att uppleva dessa andra ställen, så måste jag nog säga att Sri Lanka är speciellt. Det är mindre exploaterat, mer outforskat. Inte så turistigt, utan väldigt genuint. På såväl Bali som i Costa Rica upplevde jag en känsla som jag inte riktigt tyckte om. Jag kände mig lite som en...ockupant. De enda balineser/Costa Ricaner vi såg var i princip de som servade turisterna (oss) med mat och upplevelser. Så är det inte här. Det är en mycket finare känsla, en känsla av att vara gäst i någon annans underbara land - men vi delar upplevelsen tillsammans. Det är inte så uppdelat, inte den där "vi och dom"-känslan som man lätt kan få annars. Självklart finns det mer eller mindre turistiga ställen både här och i de andra delarna av världen som vi besökt. Men vi har ändå åkt runt en del här och min känsla är i alla fall att i Sri Lanka så är turismen (än så länge 🙃) relativt sparsam. Vilket innebär att den är uppskattad av de som lever här, lokalbefolkningen tar också del av de fina saker som turismen för med sig och det är inte en plats som ser likadan ut som "alla andra" exotiska turistmål. Det är delade känslor därför kring min egen del i detta. För givetvis inser jag att såna som jag bidrar till att turismen ökar. Men respektfull turism är ändå något som kan vara positivt. Hursom. Vi har trivts oerhört bra i vårt fantastiska hus. Har tagit bilder så att jag kan göra ett separat inlägg om det. Coming up! ✨ Djurlivet är otroligt. Det är exotiska fåglar överallt och apor i träden. Trodde det skulle vara massor av mygg eftersom huset ligger precis vid en flod, men det är inte så mycket faktiskt. Men bra att ta med sig myggspray ändå om man åker hit. Vi sover jättebra. Med "vi" menar jag moi och les kids. Strax innan vi åkte började Niklas jobba med en coach för nervystemsreglering (Hanna Söderblom, fantastisk 🫶🏻) och tillsammans har de förberett Niklas på resan för att försöka dämpa bökigheterna. Och själva resan gick faktiskt över förväntan, även första natten som jag skrev tidigare. Efter det har det varit ungefär som hemma. Niklas deltar när han orkar, och vilar när han behöver. I går var han till exempel med på stranden och badade med barnen - så i dag blir det en vilodag hemma. Men vi upplever ju att jobba med nervsystemet verkligen har hjälpt Niklas, så ser fram emot att jobba mer med Hanna (som också varit mycket dålig i många år, men läkt sig själv till stor del). 💙 Varje dag upplever vi någonting nytt. Hemma har jag letat i flera år efter Fish Spa eftersom Iggy varit så sugen på att få testa det. För tio år sen fanns det ju överallt, men nu är det enda ställe jag kan hitta en timma utanför Stockholm. Här finns det dock! Så givetvis ville vi prova. Det var dock inte alls som när jag gjorde det någonstans i Vasastan för länge sen. Då var det små, pyttefiskar i ett akvarium där man stoppade ner fötterna. Här var det mitt ute i floden på en uppbyggd liten sittplats och fiskarna var (om man jämför med de som snaskade på mina fossingar för tio år sen 🙊) gigantiska! Jag och Iggy tjöt som små grisar när vi stoppade ner fötterna, det var skräckblandad förtjusning när fiskarna gick loss. Det kändes verkligen, även om det inte gjorde ont. Men det var som att de hade sandpapper i munnen, och när vi suttit ett tag var fötterna märkbart lenare. Mer effekt än pyttefiskarna i Stockholm! 😂 Ett av Iggy starkaste minnen rån Costa Rica är alla hundratals (tusentals!) eremitkräftor som kryper omkring i sanden i skymningen. Nu fick vi uppleva det igen. Otroligt, hur allt liksom rör sig omkring en. Djurlivet är så påtagligt här, fantastiskt. Nyårsafton firade vi med brakmiddag på Luna. Fantastisk mat. Lankesiska specialiteter och grillspett med härligheter från floden i form av fisk och skaldjur. Vi beställde en pizza till Luna via Uber Eats så att Tintin kunde äta något. 🙈 Det har inte varit superenkelt här med maten vad gäller henne. Men alla är så gulliga här, det var inga problem alls att ordna en pizza från en annan restaurang när vi förklarade läget för dem på Luna. De fixade med allt. 🫶🏻 Restaurangen är ju helt ny dock, så folk verkar inte riktigt ha hittat dit. Vi var de enda gästerna. 😂 Sen var det vår hotel managers familj, vilket var jättekul. Det var som att vi var med i deras nyårsfirande! Och jag och Tintin hade hela dansgolvet för oss själva. 💃🏼 Så det var en väldigt lugn nyårsafton. Vilket passade oss perfekt. 🥰 Hoppas ni hade ett fint firande, vad ni än gjorde. Känns alltid så pressat med nyår. Lätt att få ångest över att "alla andra" har det så hiiiimla kul med sina tusen vänner och lyxiga fester. Otroligt skönt att åka bort då, då släpper alla förväntningar. Förra året var vi ju på Gotland, också väldigt mysigt.Vill passa på att tacka för allt fint stöd och all kärlek vi fått det här året. ❣️ Det har varit helt fantastiskt, vi är verkligen rörda. Det har ÖST in kärlek. Från kända och okända, förväntade och mycket oväntade håll. Det har varit otroligt fint, och känslan av tacksamhet för den förståelse, omtanke och kärlek som finns i den här världen är det vi tar med oss in i 2026. 🫶🏻❤️🤗
