Att flyga med bebis gick faktiskt tusen gånger smidigare än vad jag trodde. Phu! Lite info för er som är intresserade av det praktiska: om man (som vi) vill ta med sig vagnen på resan så köper man en stor plastpåse för 50 pix på Arlanda som man packar in den i och lämnar in på specialbagage, ingen extra kostnad tillkommer. Har man en reseväska till vagnen funkar det såklart jättebra, men det hade inte vi så vi fick köra på påsen. Var lite nojig för att vagnen skulle ta stryk iom att vi inte hade någon fräsig väska, och en plastpåse ger inte direkt något stötskydd. Men det gick hur bra som helst. Skötväskan fick också åka med i vagnpåsen. Var också nojig över huruvida man fick ta med sig ersättning genom säkerhetskontrollen (man kan ju ta pulver såklart, men vi hade med oss tetrapack). Men barnmat är undantaget regeln om att man högst får ta med sig 100 ml vätska, så det var bara att köra på. Bagagekärra + maxi-cosi = himla bra bebistransport när man ränner runt på flygplatser! Vi plockade bara med oss maxi-cosin, och lämnade liggdelen till vagnen hemma. Kändes smidigast. Under flygresan kunde Piggly dessutom sitta i den, för i mån av plats så kan man nämligen sno åt sig ett extra säte till sin bebis där man då kan placera barnstolen. Är flyget fullt så får barnet sitta i föräldrarnas knä, men vårt plan hade några tomma stolar så vi passade på att knipa en till El Piggelino. Under start å landning måste bebin sitta fastspänd i mammas eller pappas knä, så då åkte cosin upp på bagagehyllan. Men sen gick det bra att hänga i den hela resan. Perfekt för oss, eftersom Piggly trivs så himla bra i sin lilla stol. Jag var nojig för att han skulle bli en liten siren på flyget (VART tar man vägen om bebin gallskriker?! Finns ju ingenstans att fly! *paniiiiik*), men det var faktiskt nemas problemas. Vi hade koll på att man ska mata under start å landning så att bebin sväljer och får bort trycket ur öronen som annars kan göra ont. Det hjälpte säkert. Annars var han mest glad, tror till och med att han tyckte att det var lite roligt när det sög i magen. Till skillnad från sin mor, som AVSKYR att flyga. Jag hatar det. Starten är värst, dels för att det känns så jäkla svajigt, men också för att då har man hela helvetet framför sig. Timtal av dödsångest. Lagom skoj. Luftgropar är också vidrigt förstås, då tror jag hela tiden att planet ska trilla ner. Landningen är gräslig den med, men då är man åtminstone nästan i säkerhet, så den är minst jobbig. Och jag VET att det är det säkraste sättet att resa bla bla bla, men det spelar ingen roll. Att sitta i en plåtburk 10 000 meter upp i luften, och vara helt utlämnad till någon annans kompetens, det är inte min favoritsyssla. Jag har dock inte alltid varit rädd för att flyga, tvärtom så älskade jag det faktiskt fram tills för bara några år sen. Flög en rackarns massa ett tag när jag pysslade med musik, och jag äääälskade att hänga på flygplatser (det gör jag iofs fortfarande, det är nåt härligt i luften på såna ställen där alla är på väg någonstans). Men för fyra år sen, på ett plan på väg till Costa Rica i ett plan som skuttade fram som en halt åsna ovan molnen på grund av ett ruskigt oväder, så slog skräcken för att störta plötsligt klorna i mig. Och sen dess har den inte släppt. Hurom, Piggly hade i alla fall inga problem med att flyga. Han sov i princip hela resan. Ganska ytligt dock på grund av alla ljud. Till nästa flight tror jag vi ska styra upp såna där hörselkåpor, så att han får lite mer lugn å ro. Så flyga med bebis = inte så läskigt/jobbigt/besvärligt som jag trodde.
