Alltså. Den här bilden säger väl ungefär...allt. Hej semestervibb liksom! I dag har Niklas varit på lodgen och jobbat hela dagen. Högsäsongen (lodgens allra första, och redan nästan fullbokat vilket är så jäkla skoj och så rackarns välförtjänt) drar igång strax, och det är en del att trimma innan dess vilket han hjälper till med. Jag å Piggly har därför spenderat dagen med... ...min toksköna svägerska Oliven, och hennes bebbe/Iggys kusse Ruben som e tio månader och också med på resan. Vi slank ner till favoritbaren på stranden och sänkte varsin tonfisksallad. Och lite välförtjänt rosévin. Inte dumt. Världens enklaste tonfisksallad, men så jäkla god. Tomaterna SMAKAR nåt, inte bara vatten som de gärna gör hemma. Och den där ljusa löken, den är magisk. Så mjuk och fräsch i smaken. Mild å krispig. Galet mumsig. Varje gång jag är i Portugal brukar jag gå ner till den här baren, beställa in tonfisksalladen och en flaska rosé. Och sen sitter jag mol allena och tittar på havet och njuter av att bli lite sådär lagom mittpådagenlullig. Men. Det är mycket som förändras när man får barn. Jag går fortfarande ner till baren, beställer in tonfisksalladen och rosévin, men kan ju avslöja att andelen vin som slurpas upp inte kommer i närheten av hur det såg ut tidigare. Ni ser ju flaskan på bilden ovan. Och den DELADE vi på. Säger en del. Jag brukade tidigare beställa en halvflaska (den i dag var en kvartsflaska, att det ens FINNS så ynkliga flarror!) och utan problem njuta upp den ensam. Men det vill sig inte riktigt nu. Älskar att mittpådagendricka, men är sjukt osugen på att vara det minsta onykter omkring Piggly. Av alla möjliga anledningar. Det känns helt enkelt inte särskilt härligt. Vill inte låta som någon trist moraltant, och min åsikt är att alla ska göra precis det som de är bekväma med, men jag upptäcker att jag själv inte är särskilt bekväm med att dricka kring min bebis. Detta glas var perfekt, det räckte. Jag njöt som en tok av det, men när jag tidigare gääärna ville ha ett glas till och ett till för att det var så mysigt att få vara i den där salongsberusade atmosfären, så var dessa ynkliga millilitrar precis vad jag ville ha nu. Inte mer. Så det är inte bara spännande att följa sin bebis utveckling har jag upptäckt, det är lika spännande att se vad sjuttsingen som händer med en själv. Den här raringen fick avsluta vår drömlunch. Dag 1 på Portugallienvistelsen får härmed 10 av 10 glada rosa kalufser.
