Den här bilden är tagen i Portugal juli 2021. Det var senaste gången vi var där. Niklas mamma har ju ett hus där sen många år, och när Iggy var liten åkte vi ofta dit. Men nu är det alltså snart fem år sen. Ska bli fint att få se såväl landet som huset igen, för just precis nu är vi på väg dit igen. ☀️ Hittade den här bilden från den där Portugalresan 2021. Ser ju otroligt ut, eller hur? Det som bilden inte berättar är dock att det är den enda bilden jag har på Niklas från den där två veckor långa resan. Han låg konstant däckad i husets undervåning. Då testade vi immunmodulerande medicin för att se om det kunde hjälpa att bli bättre från ME:n, men det funkade inte alls för oss. Vet att det funkat för andra men för oss var det inte rätt väg. Men viktigt att testa olika saker, man får ju prova sig fram och se vad som funkar för just en själv. Medicinen gjorde att han mådde pissigare än pissigast, och det här tillfället tror jag var enda gången han kom upp från undervåningen under semestern. Jag minns det därför som en ganska ensam semester. Jag och kidsen hade det jättebra såklart. Men det var tråkigt (och bökigt såklart periodvis ska erkännas) att göra det mesta själv. Är ju van vid det, men extra trist på en semester när man lagt tid och pengar på att få skapa minnen tillsammans. Men jag och ungarna körde cykelkärra i en närliggande by... ...vi åt dyr men smarrig glass i form av nallebjörnar... ...lekte på stranden... ...hyrde eka i Caldas och rodde runt på den konstgjorda lilla sjön... ...körde trampbilar... ...och badade i bubbelpoolen på lodgens takterrass. Bland mycket annat. Men jag hoppas att vi ska kunna skapa lite mer gemensamma minnen den här påsken. 💛 Snart sover vi i det här rummet igen! ✨ Får se hur vädret blir, det kan vara alltifrån Sverigesommar till iskallt och konstant regn i april 😅 men oavsett ska det bli så himla mysigt att få återse huset, stranden och Portugallien igen. 🫶🏻
