I dag gjorde vi en utflykt till Sintra. Sintra är ett ställe som ligger på ett ber nära Lissabon. Det är magiskt fint, och väldigt märkligt. Det står på världsarvslistan och är strösslat med galet tjusiga slott med tillhörande parker. Parkerna är fyllda med fontäner, exotiska växter, och vackra byggnader, trappor, torn, ja allt möjligt fint. Det är lite som att kliva in i en saga. Eller, precis som att kliva in i en saga faktiskt. Det är tredje gången i Sintra för min del, men man kan aldrig åka dit för många gånger. Det är galet stort, och hur mycket man än hinner se, så finns det alltid mer maxade saker att uppleva där. Såna här små trappor gömmer sig överallt i parkerna. Följer man dem kan man hamna i vackra torn med fantastisk utsikt, underjordiska gångar eller ledas till en hemlig minipark. Sintra har varit de kungligas nöjespark vad jag förstått, slotten har fungerat som kungafamiljernas sommarresidens, och parkerna som deras lekplats. Och det är sådär knasigt fantastiskt som det bara kan bli när bombastiska kungar med alldeles för mycket rikedomar får bestämma. Åker ni någon gång till Portugal är Sintra ett MÅSTE: Trippen hit var dock ett klassiskt "glömma bort att man har barn"-moment. Vi tänkte inte alls på att Sintra är ett 300 meter högt berg, som mestadels består av luriga små trappor och sjukt branta backar. Det var fine, förr i tiden. Addera två bebbar to the mix, och två vagnar som ska uppför det här satans berget, så förstår ni att det gick sisådär. Eftersom vagnarna gjorde att vi ju dessutom inte kunde ta oss till alla hemliga gångar/trappor/broar över minisjöar som finns i dessa magiska parker, så packade vi in ungarna i bilen och drog till Sintras torg för lite lunch. Men inte innan Niklas bett mig "vara en älva" i en av trapporna. Nåt jag som synes lyckades fruktansvärt bra med.
