I går hade vi en helt galet härlig dag. Vi inledde med att grisa vid poolen i huset (iförd ett ton solskyddsfaktor + hatt såklart #besatt). Å sen passade farmor lilla Piggelini, så jag å Niklas tog en strandprommis. Tycker de här kioskerna är så rackarns fina. De är inte öppna för säsongen än, men de är nästan tjusigare när de inte är belamrade med flipflops å plastbollar. De här palmerna är inte äkta vara, utan smidda i plåt. Superfin utsmyckning vid vårt favoritcafé nere vid stranden. Stökiga vågor dock, så ingen surf för Niklas. Min skatt. Nöjd å glad efter att ha mumsat i sin en cheesecakeglass. För min del blev det en cappuccino. Som i och för sig knappt hade någonting alls gemensamt med det som faktiskt är en cappuccino, men den satt fint ändå. Sand mellan tårna, vågskvalp och strålande sol är mycket förmildrande omständigheter. Men, just det här med mat är inte Portugalliens starka sida. Skosulesegt kött med ett stekt ägg på är en klassiker. Har man tur får man en smaklös bit kokt morot eller broccoli till för att piffa upp det. Kanske en stor skål senap bredvid, om man ber om sås. Portugal bjussar på en massa mys, fantastisk miljö och underbara mänskor, men det är inget matland. Det är därför vi håller extra koll på maten just nu på Lodgen, för gör man inte det så är det risk att det slinker in ett ägg nånstans, eller att dressingen i caesarsalladen (som ju gör hela rätten) huxflux bytts ut mot...senap.
