Väl nere vid stranden slank vi in på vårt favorithak och slukade en sån där enkel men smarrig tonfisksallad igen. Och släckte törsten lite. Niklas med cola, och jag med rosé. Såklart. Vems törstsläckarval blir ni mest sugna på? #nocontest (Börjar jag riskera att hamna i Eric Saade-zonen om jag forstätter att hashtagga såhär? Stoppa mig i så fall.) Efter lunchen trampade vi ut i sanden. Bland det skönaste jag vet är att sticka ner mina bara fossingar i sand, och sen stå på samma fläck och liksom "borra" mig neråt, så att alla miljontals små sandkorn gnids mot varenda kubikmillimeter hud på fötterna. Gör man det, så pirrar det i hela kroppen av välbehag. Som massage för själen. Vi strandkanten hittade jag en ny kompis. En bild som denna vill man gärna ha på näthinnan när det regnar katter å hundar hemma. Gör inget att den e lite suddig, gör den bara drömskare.
