Som jag nämnde i början av veckan har min träning nu dragit igång. Och barnvaktslösningen sket sig ju, så i samma anda som berget å Mohammed så fick Tintan helt enkelt haka på till gymmet. Jag var inte helt övertygad om det braiga i detta. De senaste veckorna har Tintan utvecklats raketfort, och kraven på underhållning är nu konstanta och ganska stora. Dagarna då hon mest var ett gölligt paket man släpade omkring på är officiellt över. Men - det gick faktiskt rätt bra. Tränade med Tintan i gymmet både i förrgår och i morse, och även om det inte gick helt sömlöst så kan jag lugnt konstatera att jag tränat 100% mer än om jag inte hade tagit med henne. Nu kom jag ju ändå IVÄG, och väl där körde PT-Robert skiten ur mig. På ett bra sätt. 💩 Laddade upp med allehanda underhållningspryttlar till Tinta, och hon fick ömsom ligga på en filt och ömsom sitta i vagnen. Några gånger blev det sura miner, men mestadels gick det ändå ganska bra. Istället för att vila mellan övningarna fick jag ratta bebis, och även om det såklart skulle vara skönare att träna själv så har det ändå gått så pass bra de här två gångerna att det är TOKVÄRT mecket. Dessutom är det så mycket att titta på i gymmet (inte minst mamma som gör allehanda mystiska grejer 🤸♀️) så hon roas rätt bra bara av miljön. Var HELT slut efter passet i onsdags, och sen dess har träningsvärken byggt på REJÄLT. Efter passet i dag var jag om möjligt ännu mera slut, men det känns SÅ SKÖNT att bygga styrka. Hade svårt att lyfta duschslangen i dag efter passet, så trött var jag i musklerna. PT alltså, kanske min bästa investering någonsin i mig själv. Robert gör det verkligen kul att träna (känns helt världsfrånvänt för en latmask som jag att ens använda orden "kul" och "träna" i samma mening 🙃). Det blir varierat, fokuserat och intressant. Han varvar dessutom övningarna med massage som ytterligare hjälper min stackars slitna kropp. SÅ glad, nöjd och stolt att jag gör detta, och att jag inte låter frånvaron av barnvakt bli en ursäkt att skjuta upp träningen. För jag behöver den SÅ mycket. Rätt så göllig gymkompis ändå. 💘 Efter träningen slank jag till ett nyöppnat ställe i mina kvarter: Beck. Köpte med mig en bowl eftersom jag kände mig som en sån där nyttig träningsperson som äter hälsosamma luncher, och en latte i min fina takeawaymugg. Kaffet var ASBRA, och bowlen jättesmarrig. Brukar ha svårt för såna då det ofta blir mest råa grönsaker som liksom inte smakar så mycket, men den här var GOD. Myyycket dressing. Nom nom. I onsdags var jag dessutom hos frisören. Tanken var att Niklas skulle ta över Tintan medan jag var där, men det funkade tyvärr inte måendemässigt så hon fick haka på mig även där. Och det var som att universum liksom kände på sig att jag behövde få en easy peasy bebis de timmar jag var där, för det gick skitbra. Trots alla krav på underhållning, att röra på sig etc. Så mycket att titta på, hjälpte såklart. Lagom till att folieslingorna skulle sköljas ur och jag skulle FÅ MIN HÅRMASSAGE (största anledningen till att man går till frissan ju 👹) SOMNADE UNGEN...! 🙌🏻 Halleluja! Så jag kunde lugnt luta mig tillbaka i tvättstolen och bli ompysslad, utan att behöva bebisratta samtidigt. Sen sov den goda lilla ungen vidare i min famn ända tills dess att jag var klar. MYZ. ☺️ Blev superfin i håret också. Kalla blonda slingor och bort med risiga toppar. I dag har Tintan dessutom varit med och käkat frulle med mamma som varit i stan, och efter träningen träffade vi min kompis Magnus och hans snubbe på en lååånglunch som var megasuperdupermysig. 💞 Känns skönt att det funkar så pass bra ändå, att ratta med Tintan på en massa grejer. Också skönt att vara så pass orädd inför att ta med henne. Med Iggy var jag (såklart) mycket mindre modig, men nu kör jag mest på. Funkar det inte så är det värsta som kan hända att man får avbryta. Inte så farligt egentligen. Nu är det dags att hämta Iggy på föris. Sen blire vegomiddag som mästerkocken styr upp, och det obligatoriska fredagsmyset som Iggy ser fram emot nästan obehagligt mycket. 😂 han är en sån gottegris alltså. Precis som sin mor. 👹
