I helgen slank vi ut i spenaten igen. Hamnade här. ☀️ Evigt tacksam för farmor Barbro och hennes magiska hus och gästvänlighet. Minns inte om jag skrivit detta redan (har jag säkert #trötthjärna 😂) men tål att upprepas i så fall: Att erbjuda barn och barnbarn en fin plats att samlas på är magiskt - på så många plan. Finns det en sån plats så blir det ett sånt härligt häng. Över generationsgränser. Bykänslan uppstår; alla chippar in på olika sätt. Vår förhoppning är att Gotlandshuset ska bli en sån plats. Ett ställe där våra barn - och så småningom även deras egna barn om de får såna - alltid känner sig välkomna. Så många plus på så många sätt. Man får hänga med sina barn/barnbarn, kidsen får känna sig omhändertagna och även hjälpta (längre fram när man kan agera barnvakt etc) och man umgås på ett sätt som jag upplever att man INTE gör om man ses på middagar då och då. Man LEVER tillsammans liksom. Så otroligt värdefullt. Bara detta att någon lagar god mat (så att jag slipper)! 😂 Jag är grym på att städa dock, så chippar in på det viset istället. Här ovan hade Barbro gjort caesarsallad. Så sjukt gott. I lördags kunde Niklas vara med ganska mycket. Alltid otroligt uppskattat förstås. ❣️ Har sagt även detta förr, men tål att upprepas det med: Vikten av att uppskatta de där små stunderna av glädje. Se allt det fina man bjuds på i sin vardag. 🙏🏻 Som en sån här kram, till exempel. 🥹 Jag njuter så extremt mycket av såna här moments. Är som så många andra smärtsamt medveten om hur fort tiden flyger fram. Stanna upp och känn in de där små varma händerna som kramar om dig. ❤️ 🥹 Jag, Tintan och kusin Essa plockade en fin bukett på väg till den obligatoriska glassen på torget. Blev så glad av detta också - tänk vad fint det blir när man plockar något i naturen. Då behöver man aldrig (som hos torghandlaren) tänka på vad som kommer funka ihop. För ALLT funkar ihop. Så fiffigt. 👋🏻😎👙 Som vanligt tog vi oss ut i spenaten med hjälp av bildelningstjänst. ÄLSKAR att det finns så många såna nu. 🙌🏻 För bara några år sen skulle nog de flesta (inklusive jag själv) tyckt att det kändes konstigt att dela på en bil såhär. Och nu är det fullkomligt självklart för så många. Det går framåt på vissa fronter ändå. 🌏💚 På kvällen hade jag och Iggy vårt sedvanliga lördagsmys. Också en stund jag är så himla glad för, och njuter så mycket av. På söndagen var vi också ute hos Barbro. Då såg Niklas dag ut såhär. 👆🏻 Det är priset vi betalar för att han ska kunna vara med den ena dagen. Så fruktansvärt orättvist. Och samtidigt det som gör att vi inte tar någonting alls för givet. Och att vi uppskattar så enormt när hela familjen kan göra något tillsammans. Men att så stor del av livet försvinner är och förbliver PISS. Och så extremt frustrerande. Nu ska de dessutom lägga ner Bragée - den enda kliniken med avtal som har kunskap om ME. Den enda ickeprivata kliniken i hela Sverige. I december slår de igen portarna, och vården ska tas över av region Stockholm. Där kunskapen om ME är extremt låg till obefintlig. Vansinne. Förstår inte hur det är tänkt, och vart alla (tiotusentals!) sjuka mänskor ska ta vägen. Hur ska de möta förståelse, respekt och tas emot av någon MED KUNSKAP nu? Vissa saker går framåt, andra bakåt. Livet i ett nötskal. Kram. 💙
