I dag gick ju Prideveckans höjdpunkt Prideparaden av stapeln, så vi slank förstås ner till Hornsgatan och applåderade och tjoade alla fina som gick i årets upplaga. Prideparaden blir alltid en sån rackarns folkfest, och tvärtemot vad (en del) folk tycker, så är den minst lika viktig nu som för tio år sen. Nästan varje år är det en ny grupp som börjar gå i paraden, jag minns hur stort det var för några år sen när gaypoliserna gick med för första gången - i uniform. Vansinne egentligen, att det inte skedde förrän någorlunda nyligen. Så den som eventuellt fnyser och tycker att såna här manifestationer är "onödiga nuförtiden" är antingen ignorant eller tre år gammal och för ung för att minnas hur det faktiskt varit. Och fortfarande är. Jag har hejat på paraden nästan varje år, men faktiskt aldrig gått själv. Har många gay/bikompisar som gått, och som gick även i år. Och min syster har varit med ett par vändor. Blev sjukt sugen på att gå nästa år - med Piggly bredvid i regnbågsdräkt! Mera regnbågar åt folket! Vi hade tur och fick en finfin plats längst fram, trots att vi kom precis när det skulle börja. Att få en bra plats på Prideparaden har nästan blivit som att få biljetter till en Rihannakonsert, svisch säger det, och så är det smockfullt. Många hade säkert paxat sina platser flera timmar innan. Försökte snäppa några fräsigt färgglada pics till el bloggo såklart. HUR underbar? Piggly var också med såklart. Pridetraditionen måste ju börjas i tid! Han trivdes som fisken i vattnet. Musiken var dock lite hög ibland, så vi fick göra ett hempysslat hörselskydd av pappas skjorta. Vi mååååste styra upp såna där bebishörselkåpor, har ju känt behov av såna flera gånger tidigare när vi varit i lite höggljudda miljöer med bebolino. En trio som ansträngt sig. Nöjd duo efter paraden. Piggelini var dagen till ära ekiperad i ett par fräsiga shorts som han fått av en av sina gay bonusmorbröder. Tack Magnus! ♥
