Bild på min URGODA lilla (stora!🙊) gosmus från i lördags. 🐭 En lördag som inte alls blev som det var tänkt, men som blev fin ändå. 💘 I lördags var det nämligen dags för Jossans babyshower. Som jag hade sett fram emot i VECKOR. Barnvakt var bokad och allt var på banan. Men den satans covidden satte käppar i hjulet. 😭 Jonna (som numera bor i Malmö) skulle vara i stan över helgen och var därför bokad att hänga med Tintan (Iggy var på kalas hela dagen). Men flygen är ju inte riktigt att lita på i dessa tider, så det blev logistiskt omöjligt för henne att ta sig hit på ett rimligt sätt, så det sket sig. Lyckades inte hitta någon annan som kunde ratta Tintan, och valet stod då mellan att ta med henne på babyshower - eller att helt enkelt inte gå. Och (numera) försöker jag verkligen vara smart och ärlig mot mig själv med hur mycket energi saker tar, och hur jag ska orka I LÄNGDEN. Kände därför att - javisst, jag hade kunnat plocka med mig Tintan. Men att vara på en sån tillställning (med både såna jag kände men också en hel del som jag inte kände) med allt vad det innebär att vara social, delta i lekar osv - och samtidigt se till att Tintans behov tillfredsställs, DET BLIR FÖR MYCKET. Visst, jag hade inte DÖTT. Jag hade såklart fixat det. Men min hjärna hade varit rökt efteråt, och min energi hade legat på minus tusen. Priset blev för högt - och jag fick välja att stanna hemma. Hur VÄRDELÖST det än kändes i stunden, så visste jag att det var det enda rätta. Så istället för härligt tjejhäng blev det till att rulla vagn. 🤪 Men vi hade en mysig dag jag å Tinta. Såklart. Även om jag (om jag ska vara ärlig) MYCKET hellre hade varit på babyshowern. Men i dagsläget har jag väldigt svårt att göra flera saker samtidigt (min trötta hjärna klarar inte det, särskilt inte nu efter två extremt intensiva jobbveckor), så att vara social och ge ut energi samtidigt som jag ska ratta tvååring - det känns bara SÅ JOBBIGT. Jag förstår att för några av er kanske detta låter märkligt? Det hade jag nog också tyckt för några år sen. När jag kunde göra VADSOMHELST HURLÄNGESOMHELST, aldrig blev trött och alltid bara ångade på. Men det funkade ju inte i längden, särskilt inte när ansvarshögen växte. Och nu måste jag fokusera på en sak i taget, annars får jag (på riktigt) fysiska känningar i hjärnan av trötthet. Och sen har jag nog alltid tyckt att vissa tillställningar är härligare utan (egna) barn. Faktiskt. När jag träffar mina kompisar till exempel, då vill jag liksom bara grotta ner mig i dem, utan störningsmoment. Få höra ALLT, prata om ALLT. Har inga problem alls om andra tar med sina kids på sånt, men att slippa det där konstanta ansvaret och avbrytandet från ens egna barn när man samtidigt vill lyssna på sin bästis som berättar något intimt, det är S K Ö N T. Hursom. Iggy var på kalas, så jag å Tinta körde en mysdag. Vi åt en burgarlurre... ...slank runt och lekte... ...och avslutade eftermiddagen med att köpa lördagsgodis. Tintan brukar få tre bitar, men i helgen fick hon välja hela fem stycken. Lyckannnn. 🎊 När vi kom hem igen parkerade sig Tintan på soffan med padda å gotte, och då var min plan att köra ett rimligt träningspass. Ni vet ju hur det gick. 🤪 Fick träna ostört de första 7 minuterna, sen hände detta. 👆🏻😂 "Ja vij åsså tjäääna!" Men men, jag tog mig igenom passet i alla fall - vilket innebär att jag nu klarat samtliga pass i den första rivstartsveckan. SÅ STOLT! 💪🏻 Efter "tjäääningen" återgick Tintan till gotte och padda en stund, och jag fick pusta lite. Iggy och Niklas åt middag hos farmor Barbro, så kvällen avslutades med en klassisk la mama-middag: fiskpinnar med ärtor och pasta. 👩🏼🍳✌🏻 I morgon är det Niklas födelsedag förresten. 40 bast blir han, min skatt. 🎊 (Misstänker att det kommer komma frågor om Tintas fina jacka, den är från Patchy Tigers samarbete med Mrs Mighetto. 😚)
