We made it! Nu är vi i Portugallien, halleluja! 🙌🏻 Resan hit gick rätt så bra, trots en del bumps in the road. Flyget var två timmar försenat, så vi roade oss på Arlanda med att äta avocadomackor på Joe & The Juice och köpa gotte för kompensationskupongerna vi fått pga förseningen. (Bra tips vid försenade flyg - slink till gaten och begär ut kompensationskuponger. Inget man får om man inte ber om det. 👍🏻) Jag såg ut såhär, i sköna pyjamasbrallebrallor från Ganni och en mjuk tisha från One We Like. Eftersom Tintan är så liten fick hon ingen egen plats på flyget utan fick sitta i mitt knä. I stolsfickorna ser ni la mamas upplägg för 4,5 timmars flight: Skvallertidning att blåsa hjärnan med under start och vid eventuella luftgropar. (Är flygrädd och tror alltid att jag ska dö när jag flyger, skvaller om typ Kardashians får mig att tänka mindre på trasiga jetmotorer = minskar den annars konstanta dödsångesten uppe i luften.) Mat i form av tonfiskmacka. Flög med TAP som alltid levererar oätbar mat, så det gäller att vara prepared om man inte vill fluga hungrig på deras flighter. Semp till Tintan. Bubbelvatten till la mama. Napp å kräkis. Iggy hade fått välja flygplansgodis, och snaskade därför loss på bilar i sätet bredvid. Niklas satt 15 rader bak i planet för att få en så lugn resa som möjligt, farmor Barbro satt bredvid mig in case of kiddo emergency. Tintan sov första timman. Skönt, men ändå ganska bökigt att ha henne i knäet. Minimalt med utrymme, tokvarmt i planet, en uppspelt Igster samt en svettig och flygångestfylld la mama var inte de bästa förutsättningarna för en rofylld flight. Som tur var var det en rätt luftgropsfri resa, vilket åtminstone gjorde att dödsångesten höll sig på mattan. En tidning med medföljande legogubbe höll Iggy sysselsatt när bilarna var uppmumsade. Farmor Barbro avlöste mig med att ha Tintan i knäet. Tack å bock. Vi hade fått infon att planet var proppfullt, men efter halva flygningen upptäckte vi en tom plats som Barbro flyttade till. Då kunde Tintan (som nu vaknat) bre ut sig på hennes stol istället för att vara förpassad till mitt knä. SÅ SKÖNT. Efter platsskiftet blev flygresan cirkus tusen procent behagligare. Efter att jag dragit igång Iggys padda blev den ännu mer behaglig. 👹 Inte mitt livs mest rofyllda flygresa, men heller inte den värsta. På jobbighetsskalan får den 5 av 10, så så farligt var det inte att flyga i princip själv med 2 kiddos. Bökighetspeaken kom när Tintan fick för sig att yla panikskrik samtidigt som det var luftgropar samtidigt som Iggy absolut skulle klänga på mig samtidigt som jag kom på att det jag skulle behöva för att lösa situationen (en ny flaska semp) fanns 15 rader bort i en påse i Niklas ryggsäck. Då var det adrenalinspikar ut i fingertopparna, svettattack, nervbrand och hjärtklappning på samma gång. Åsså lite dödsångest på det. Samtidigt som man SKULLE BEHÅLLA LUGNET INFÖR KIDSEN. Inte en härlig stund. Som tur var varade den nog knappt en minut, men den kändes...längre. Hursom. Vi överlevde. När vi kom fram möttes vi dock av bök å stök. Eftersom planet var försenat hade biluthyrningsfirman hunnit stänga (aldrig varit med om en biluthyrningsfirma som stänger kl 20?!), och eftersom vi inte hämtat ut vår bil hade vi tydligen både förlorat bokningen och rätten att få tillbaka pengarna. Inte ett meck man var sugen på sent på kvällen med två kids i släptåg. Trots utmattning (och otroligt dålig attityd från Firefly som vi bokat bilen via men ALDRIG kommer boka via igen, varning varning - fler än vi som blivit illa behandlade av dem såg jag när jag googlade nyss!👎🏻) etc lyckades Niklas fixa å trixa så att allt löste sig. Det blev dyrare än vi hade velat, och bökigare. Men vi fick i alla fall en bil (typ den sista i hela Lissabon - att försöka få en hyrbil i sista sekunden mitt i hetaste turistsäsongen är inte lätt) och kunde ta oss till huset. Runt midnatt nådde vi huset och kunde stupa i säng. Halleluja!😅
