Vad mycket reaktioner mitt inlägg om ungarnas ledighet väckte. Och jag hajar det. Det här med med antal lediga sommarlovsveckor var en känslig fråga för många - på precis samma sätt som det uppenbarligen var för mig. ❣️ Några av er tyckte att jag bidrar till stressen och känslan av otillräcklighet genom att vara ifrågasätta värdet av de veckor som vår familj lyckats få loss; det finns ju många därute vars barn har än kortare lov. Och jag förstår er, men tycker samtidigt att alla måste få ha rätt till sina känslor. Även jag. Ska man konstant navigera utefter huruvida man eventuellt kan uppröra någon blir det svårt att uttrycka något överhuvudtaget. Det finns ju alltid någon som har det "värre". Men jag känner ändå att det som jag faktiskt ville få fram med mitt förra inlägget kanske gick många förbi, vilket såklart var klumpigt. För summan av kardemumman tycker jag är meningen jag skrev om att vi alla gör det allra bästa vi kan för våra ungar - och det är TILLRÄCKLIGT. 💪🏻✨ Att känna sig otillräcklig tror jag är sammanlimmat på ett ganska så beständigt vis med föräldraskapet, och något de flesta av oss kämpar med konstant. På ett sätt är det fint, det här att man liksom känner att det ALLTID FINNS NÅGOT MER man kan göra för sina barn. Vilka andra känner man så för? 🤷🏼♀️ Det säger så mycket om hur stor vår kärlek till de där små rackarna faktiskt är. Men såklart kan otillräckligheten också agera som ett gift. Smyga sig in och devalvera värdet av alla kärleksfulla insatser, just för att de aldrig känns tillräckliga. Man får se upp. Och såhär i sommartider hej hej kanske det är som allra viktigast, det där med att rensa sina flöden från bilder som får en att må dåligt. Eller snarare - från bilder som får en att känna sig otillräcklig. För det klarar vi alldeles utomordentligt själva, utan hjälp från andra. Tyvärr. Rensa, rensa, rensa. Rensa bort mig också om det känns bäst. Men utöver detta tyckte jag att det var väldigt intressant att läsa kommentarerna på det förra inlägget. För det ÄR spännande att få en inblick i hur folk resonerar kring sitt familjeliv. Hur olika vi tänker, men hur lika vi ändå är i vårt pusslande för att få allt att gå ihop. Och det är väl egentligen kärnan i det hela också; att försöka komma ihåg att blicka inåt istället för utåt. Se till vad som funkar bäst för just ens EGEN familj, med just de individer som ingår i just den konstellationen. För vår del hade tio veckors sommarlov blivit katastrof. Eftersom jag är ensam med att rådda ledigheten är jag ganska säker på att jag hade bränt ut mig. Då hade kidsen fått vara lediga länge, men i höst bjussats på ytterligare en förälder som inte funkar. Så egentligen är det ju inte önskvärt ALLS (för just VÅR del) med ett längre lov. Dessa kommande veckor blir perfekt - för just oss. Utifrån våra förutsättningar. Och sen vill jag avsluta med att (precis som många av er också gjorde) säga att det såklart på INTET sätt är dåligt för ungarna att gå på fritids/föris på loven. Precis som många av er påpekade är det ju DÅ det finns massa tid, många pedagoger och färre barn. Lek och utflykter, kompisar och nära till fina vuxna. Magiskt såklart. Så DUMT att man rycks med i den där hetsen om hur "alla andra" gör. När det inte ens handlar om "alla andra" - och när det man har dåligt samvete över egentligen är FULLKOMLIGT ovidkommande, då "alla andras" upplägg ju faktiskt inte passar ens egen familj. Dubbelfel, alltså. Otillräcklighetsgiftet som trängt in. Hoppas nu att ni alla får en härlig ledighet, hur kort eller lång den än är. Och oavsett om den fylls med resor eller hemmamys. Att vi alla vilar trygga i att vi gör det bästa för just vår familj, utifrån just våra förutsättningar. Att det vi gör är TILLRÄCKIGT. I går hade jag en sån dag, då jag verkligen kände mig tillräcklig. 👆🏻 Jag träffade min svägerska, min bror och deras fina ungar. Vi badade, fikade och grillade hamburgare på kvällen. Det var varken en utlandsresa, en skärgårdstripp eller en vecka i mysigt torp. Men ungarna hade det fantastiskt, vi vuxna hade det asgött och det var (mycket mer än!) TILLRÄCKLIGT. ❣️
