Tack för förståelsen i går hörrni. Och för alla grymma förslag på vad jag skulle kunna skapa inlägg kring. Dubbeltack alltså. Ni e bäst ingen protest.Men i dag är en annan dag som CB skulle sagt, och i dag har jag mer flyt i såväl fingrar som hjärna. Så häng med på förmiddagens promenad i bloggform - det blir kul! 🎈 Jag skulle ta mig från Söder till Kungsholmen och bestämde mig för att promenera dit. Mina fötter kommer alltid vara mitt färdmedel of choice. Finns det tid så knatar jag. Var pepp som satan, men blev en smula dyster av att passera Slussen. Innerstadens i särklass fulaste plats under så många år nu. För er som inte bor i Sthlm - Slussen är en central knytpunkt som varit under ombyggnad sen 2016. Pga statusen som knytpunkt är det en särdeles lurig plats att bygga om - vilket gjort att det tagit tid. (Jag avundas INTE den som projektleder det bygget. 🙊) Och kommer fortsätta ta tid. 2025 säger de att det ska vara färdigbyggt. Jag vågar nog sätta en peng på att det kommer dra ut (ytterligare) på tiden. Har för mig att den ursprungliga tidsplanen var att allt skulle vara klart 2022. 🙃HURSOMHELST. Det otroligt fula kaoset som är Slussen gjorde mig en smula dyster. Som tur var dysterheten inte större än att den enkelt kunde botas med en... ...smarrig kaffe! Slank därför in på Fabrique vid Slussen (där klockan tydligen är fem i ett, även när den är strax före tio i övriga världen). Jag beställde (stans dyraste?) latte för 57 pix (hand upp alla som kommer ihåg när en latte brakade lös på 25 spänn 🙋🏼♀️) och... ...spanade på semlor medan kaffen gjordes. Hann fundera en liten stund på att jag verkligen inte tycker om semlor. Men att jag köper dem varje år ändå. Till mig och ungarna - som inte heller tycker om dem. Men TRADITION ÄR TRADITION så även 2024 kommer jag komma hem med tre semlor som ingen kommer vilja äta. 👹 När kaffet var klart gick jag bort till bestickbänken för att rafsa i två rör socker i koppen. Medan jag gjorde det hann jag fundera lite till. Inte över semlor denna gång, utan över vem som ägde den här vackra möbeln för hundra år sen. Föga anade nog den som satt här och skrev brev att hens sekretär ett sekel senare skulle få agera serviceskåp på ett trendigt café. Ett café dit mänskor kom för att betala hutlösa priser för en kopp varm mjölk, mänskor som skrev sina brev på en maskin och skickade ut dem i cyberspace.Jag tänker ganska ofta på det där att om hundra år kommer knappt någon minnas vem vi var, och alla saker som vi kämpat så hårt för att samla på oss kommer vara spridda för vinden eller ha kastats. Några kanske tycker att det är en sorglig tanke, men för mig är den enbart fin. Den påminner mig om vad som är viktigt här i livet: här:et och nu:et och att det lilla är det stora. När jag kom ut smakade jag på kaffen - som var FANTASTISK. Ni vet ju min aversion emot caféer som tar vansinniga summor för en latte, bara för att servera en kaffe på bränd mjölk som knappt går att dricka. Blev så glad att min svindyra kopp levererade, så jag gick tillbaka in till Fabrique för att säga tacktacktack till tjejen som gjort den. Men bakom kassan var det nu alldeles tomt, och eftersom jag inte hade så mycket tid hann jag inte vänta. Så jag gick. Men jag hoppas att hon fick en alldeles förträfflig dag, och att någon annan kund som blev glad av hennes kaffeskills visade det. Men var var vi nu? Jo - jag och min dyra men mycket goda kaffe gav oss av mot Kungsholmen. Efter tre klunkar blev mitt humör alldeles strålande, och som genom ett trollslag gick även miljön runtomkring från byggnadskaos till vykortssnyggt. Jamen ni ser ju. Komplett med otroligt instagramvänlig bil å allt. Kaffe löser inte allt, men mycket. Eftersom jag hade en smula tidspress kollade jag i kartappen vilken väg som var snabbast. Den visade på en väg som jag aldrig hade kommit på själv, vilket jag tyckte var kul. Alltid roligt med nya vyer. Här hade jag till exempel aldrig satt min fot innan. Trots snart femtio år i denna stad. Och just precis det är något av det jag älskar så mycket med att bo i Stockholm: Det finns alltid ställen jag aldrig besökt, platser jag aldrig sett, gator jag aldrig knatat. Trots det finns allt på gångavstånd (om man har tid) och jag hittar överallt. Stockholm är en liten storstad, perfekta kombon tycker jag. Så glad att kartappen fick välja väg. Annars hade jag aldrig fått uppleva den här otroligt fina mosaiken. Sorgligt nog gömd under en bro. Eller kanske härligt nog - bra att såna platser också begåvas med lite skönhet? Under nästa bro hittade jag detta. Fint ändå, värt en bild. Det tyckte även denna fotograf som satt hopkrupen under brofästet, med ett mycket fräsigt objektiv riktat mot samma väggtext. Blev nyfiken på hur hennes bild blev, och var den hamnar. Kartappen ledde mig till rätt adress i perfekt tid. Strax före halv elva befann jag mig på Malikas Beauty Studio. Har tatuerat mina ögonbryn där två gånger, men nu skulle jag dona med något annat. Hittade en tvilling! 🐧 ...och passade på att föreviga min nya darling, denna svarta väska från COS som ni kommer se mycket av här i bloggen framöver för jag är BESATT. På ett bra sätt. 🖤 Har länge velat ha en lite större väska (så att man kan få ner en bok när man ska ut på middag ni vet 🤓🍝📖), och det var viktigt att den skulle vara svart. Är ju inget fan av helsvart på kläder men har verkligen saknat en svart, lite större, väska. Något som funkar till a l l t.Har dock tyckt att det varit sjukt svårt att hitta något fint för ett vettigt pris - som inte känns för basic. Ska jag bära något helsvart måste det finnas detaljer som gör mig glad. Och när jag såg denna väska kände jag bara BINGO! Där var den. ÄLSKAR de runda handtagen, och vikningen i lädret. 🖤 Såhär ser den ut på. Orimligt nöjd! Väskan hittas här. Tröjan är från Stories och hitas just nu på 55% rea. Vad jag skulle pyssla med hos Malika berättar jag en annan gång. #cliffhangerrrrr 👹 Efter ungefär en halvtimma var jag klar, och påbörjade min promenad tillbaka mot Söder. Började med att gå samma väg tillbaka, men tyckte det var så kul att få se nya vyer att jag bytte strategi ganska snabbt och avvek från kartrutten. Istället för podd drog jag igång Spotify, och fick stuns i stegen med hjälp av allehanda 90-talslåtar. Jag och Eric hängde ihop i någon kilometer. Otroligt härligt. Även om jag misstänker att textraderna "You’re only seventeen - but I just can’t keep you out of my fantasies" hade fått herr Gadd cancellad omedelbums om albumet The Right Way hade släppts 2024 istället för 1997. 🙃 Avskyr verkligen cancelkulturen. Hoppas världen kan hämta sig från den någon gång i framtiden. Med låtar som Last Night A DJ Saved My Life (fortfarande svängig! 💃🏼🪩🕺) i öronen var det lätta steg hem till Söder igen. Stannade till två minuter på den här platsen och tänkte på hur fascinerande det är att Stockholm kan se ut såhär när man tittar åt ena hållet... ...och såhär när man tittar åt andra. Ytterligare en anledning att älska den här stan. Bestämde mig ju för att inte ta samma väg tillbaka. Kul på så sätt att jag återigen fick se nya vyer (aldrig befunnit mig på platsen ovan tidigare). Lite småbökigt på så sätt att jag konstant krånglade in mig i återvändsgränder på Riddarholmen och fick göra om och göra rätt x antal gånger. 🤣 När jag äntligen krånglat färdigt och kommit ut på andra sidan tog jag en bild på stans mysigast färgsatta hus... ...och tre 90-talslåtar senare var jag tillbaka på min egen gata. Där jag såg denna skylt. Kanske ett tecken? 2024 blir det chokladsemlor. Får se om de äts upp.Läs också:Att tatuera ögonbrynen - före och efter!Klicka gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst. 💓
