Jag har haft en ganska kämpig vecka, och i morse rann det lite över. Tintan är sjuk (igen, hon är i princip alltid förkyld 💔) vilket gör att hon inte sover så bra. Två nätter i rad har jag sjungit "Hjulen på bussen" en timma i sträck (det lugnar) x antal gånger nattetid för att få henne att överhuvudtaget komma till ro. Dessutom har Iggy börjat vakna på natten, vilket inneburit omstoppning, vaggning i knäet och att han slunkit över till min säng. I natt ville han gå upp kl 05 och ABSOLUT inte lägga sig ner i sängen igen. Gos, övertalning, hot (yes, jag försökte allt) - inget funkade. Alltså - är det inte det ena barnet som är vaket och kräver pyssel så är det det andra. Dessutom är Niklas sömn helt åt h*lvete sen nästan en vecka tillbaka, vilket gör att stämningen här hemma är ganska deppig. Det är så orättvist att han inte ska KUNNA SOVA?! Så sabla orimlig pryl att kriga mot. Omänskligt. Så - min energi har inte varit på topp. När jag därför vaknade i morse (efter ÄNNU en kaosig natt) med energikontot på minus hundra, och möttes av en tråkig kommentar här i el bloggo brast det. Jag blev så himla ledsen. Kände att allt var skit. Hade PT-pass inbokat kl 11, och mitt i allt rådd med att försöka ta en snabbdusch (yes det behövdes efter den krångliga svettiga natten) klä på sig själv, hålla sjuk bebis nöjd, klä på sjuk bebis, äta frukost (hann inte, tryckte en banan i två tuggor), packa vagnen etc etc så kände jag bara att JAG SKITER I DET HÄR. Jag var SÅ nära att kränga av mig träningskläderna, hoppa (tillbaka) in i mjukisbrallerna, skita i PT-Robert och deppa ihop i soffan. Men jag insåg att om det var NÅT som skulle få mig att må ÄNNU sämre, så var det att göra precis så. Straffa mig själv lite extra, typ. Så att jag skulle må ännu värre. Så nä - jag tog mig iväg. Väl på gymmet somnade Tintan och sov sig igenom hela passet, halleluja. Jag sa precis som det var till PT-Robert: "Jag är sjukt sliten i dag". Han frågade: "Är du sådär trött att du bara vill sova, är du sådär trött att du känner en förkylning komma eller är du sådär trött att du bara vill gråta?". "Jag är sådär trött att jag bara vill gråta", svarade jag med en snyftning. "Okej, då kör vi ett pass utefter det". Fick värma upp med rörelseövningar, balans och stretch. Jätteskönt. Vi tog det lugnt, pratade. Jag fick massage. Har så SATANS ont i nedre delen av ryggen. Sakta men säkert kom jag igång. Kände energin, och en smula glädje. PT-Robert var inte sen med att snappa upp mitt förändrade humör, och vips blev mysövningarna ersatta av pullups, armhävningar och höftlyft. 🙈 I höftlyftet började vi på 40 kg, men ökade andra gången till 55. Sen tyckte Robert att eftersom det ändå "Gick så pass lätt" för mig att lyfta 55 så "Borde vi testa att köra din kroppsvikt". 👹 Att lägga på ett kilo gick inte, så jag åkte på att lyfta 58. Och FIXADE DET! Riktigt bra dessutom (se på stories om ni vill). Kändes så himla, himla bra och jag är så GLAD att jag inte sket i träningen utan orkade ta mig dit. Energin var helt annorlunda när jag gick därifrån än när jag kom dit. Jag hade gjort nåt BRA för mig själv, istället för att deppa ihop hemma i soffan. Hade sen sån vansinnestur att en av mina bästa kompisar var in the neighbourhood och frågade om jag hann ses en snabbis. JAAAAA! sa jag. 😭🙌🏻 Knatade in på Joe and the Juice så att jag kunde käka frulle (deras mackor alltså, BÄST I STAN? 😍 Lite bröd och mycket fyllning!), dra en gurkmejashot och tratta i mig en kaffe. I min termos såklart. (Flera som frågat hur man gör på caféer med medhavd mugg - bara att säga "Jag vill gärna ha min kaffe direkt i den här tack" så brukar det lösa sig. ☕️) Min kompis är gravid, något hon längtat väldigt länge efter, och det är bara så himla fint. 💘 Jag är så enormt glad för hennes skull - och för Tintan som kommer få en liten bebisbästis i mars. 😍 Vi pratade en smula om livet, om skitdagar och skitveckor. Och mådde bättre båda två än vad vi gjort bara någon timma innan. Vänner alltså. 😭 Sen tog jag en promenad från Östermalm tillbaka till Söder, medan Tintan trynade i vagnen. Vädret var grått, blåsigt och kallt - men mitt humör blev bättre och bättre. Och nu har jag precis lämnat över Tinta till Niklas, och sitter här framför datorn och skriver detta. Och känner att den här dagen kanske började som en riktig skitdag, men den kommer inte sluta som det. Och det är det viktigaste. 💘
