Första solglajebilden för 2021, ändå värt att fira - TJOHOOOOO! 💃🏼😎 Men säg den lycka som varar - just nu SNÖAR DET utanför vindslyans fönster. 🤪 Mitt mående är fortsatt bättre - också värt att fira såklart! Den dagliga yrseln är närapå borta. Blåmärket i hjärnan verkar blekna. Kolsyrekänslan i blodet är däremot kvar. Och jag hajar såklart att det inte är läge att andas ut och köra på i 180 bara för att trycket lättar en smula. Tvärtom så ska jag fortsätta bromsa och pausa och vila så mycket jag kan. Jag har ju varit nära utmattningskanten (ett antal gånger) förr, men jag kan inte minnas att det varit såhär pass dåligt såhär pass länge de andra gångerna det börjat brännas. Så jag har R E S P E K T. Tänker bromsapausavila så mycket och så länge jag kan och jag bokar av allt som går att avboka. Säger nej till höger och vänster. Och så har jag signat upp mig på en drejkurs. Kanske det mest utmattningsaktiga jag gjort? 🙊🤪😂 Faktum är att jag ju känner att det framförallt känns knepigt när jag behöver jobba länge vid dator eller mobil, och när det är mycket saker som kräver tankeverksamhet (typ få med alla detaljer från briefen till ett samarbete eller planera upp våren så att jag ska kunna jobba men ändå ta höjd för andningspauser etc osv). När det är många trådar att hålla reda på, som tillsammans liksom ska...knytas ihop till ett fiffigt resultat. Men när jag bara är i kroppen och GÖR (utan att behöva tänka så mycket), mår jag bättre. Som i förrgår på plåtningen, eller idag när jag spelade fotboll med Iggy. Så att dreja tror jag på. Och lyssna här då: Niklas ska också med. Att signa upp oss på drejkurs var faktiskt hans förslag..! Att han ens KAN TÄNKA SIG nåt sånt (han som knappt orkat VARA BLAND MÄNSKOR det senaste året) säger en del om att läget faktiskt är bättre nu. ❣️ Så planen är att vi ska gå och dreja tillsammans. Som rehab för oss båda, och också som ett sätt att göra något IHOP (annat än att ratta vardagen och prata om hur dåligt vi mår🙊). Hursom: i dag spelades det alltså fotboll. Vi invigde Iggys födelsedagspresent (fotbollshandskar). De funkade toppen! Iggy har ju sportlov den här veckan, men det är inte jättelätt att göra roliga saker när det mesta är stängt eller känns farligt. Dessutom med två sjuka/utmattade/toksletna päron. Hade stora planer på att ta oss till ett lekland och något roligt badhus med rutschkanor osv - men inget sånt blir av. Dels pga TRÖTTÅSLITEN, men också pga Corona såklart. Både jag och Niklas är rädda för covidden, vi är så slitna båda två. Jag är livrädd att åka på långtidscovid (som i mångt och mycket liknar ME 💔), och Niklas SKA inte bli sjuk. ME-drabbade som blir svårt sjuka kan i värsta fall "fastna" där och alltså halka ner ytterligare steg i det dåliga måendet. Så vi håller oss undan lekland och annat och hoppas att vaccinet blir tillgängligt snart. Så istället för skojiga lekland fick det bli kvarterets fotbollsplan för Iggy. Nåväl. Leklanden etc finns ju kvar. När det inte blir superskojiga sportlovsaktiviteter kan man i alla fall lyxa till det med härlig lunch (Iggy valde sushi), och smarrig milkshake till efterrätt. Alltid nåt. 🍧 Som ni ser var Niklas med på lunchen. 👆🏻 Bara det - att han liksom ÄR MED nu. På ett helt annat sätt än på lääääänge. LDN har puffat oss ett steg i rätt riktning, fantastiskt. 🙏🏻 Nästa sportlov är min hemliga dröm att vi är på vår familjs första skidsemester (jag räknar inte Verbier när Iggy var yttepytte). Vi får se 2022, om drömmen slår in. Spännande att jag ändå vågar mig på den typen av tankar nu. 🙊
