I fredags blev jag då 43 bast. Hurra för mig! 🎉 Jag fick ett litet födelsedagståg med sång och present på morgonen. Orimligt gulligt såklart. Av Iggy hade jag önskat mig en extra lång kram, och det var precis vad jag fick. Väldigt härlig var den vill jag lova. ❣️ Niklas hade köpt en blomspruta. Det hade jag också önskat mig. Nu när man är fräsig trädägare måste man ju anstränga sig för att den tokvackra (och svindyra 🤪) megaväxten inte dör knall å fall efter två veckor hemma hos Wikström Malmqvist. Jag ville inte ha tårta till frukost (till ungarnas stora besvikelse). Men nåt måste man ju sätta ett ljus i, så det fick bli ett päron. Som synes. 😂 Gick bra det med. Utöver ljuspäron, blomspruta och den extra långa kramen fick jag även vabb i present. 🤪 Inte riktigt nåt som stod på önskelistan kan jag väl avslöja. Men i torsdags ringde de från föris, Tintan hade hostat och då var det bums hem. Och sen måste ju kiddot stanna hemma i två dagar minst, trots att hon (såklart) inte gjorde en endaste host efter det att jag hämtat henne på föris i torsdags. Ja ja, ska inte böla alltför mycket - vi känner ju alla till detta vobbande alltför väl nu. Och det är bökigt för både päron och förisar och skolor och arbetsplatser. Alla kämpar vi på så gott vi kan. Vobbande kommer ju aldrig lägligt, men jag måste säga att just detta vobbande kom en smula extra olägligt. Just torsdagen och fredagen var extremt intensiva jobbdagar för min del då jag skulle producera och färdigställa ett stort jobb för AXA. Hann plåta klart allt på torsdagen, och planen var att samtliga utkast (fem stycken, SÅ mycket jobb 🤪) skulle färdigställas på fredagen. Jag gjorde mitt bästa i några timmar för att försöka hantera ett superpiggt barn samtidigt som jag skulle titta igenom drygt 1 000 plåtade bilder, välja ut, redigera, skriva texter osv osv etc med mera. Ovan leker vi en av Tintas favoritlekar atm: jag är patient och hon är doktor. Jag ska gråta och vara ledsen, och sen kommer hon och fixar mig (typ - bankar på mig MED EN HAMMARE #NotYourOrdinaryDoctor) så att jag blir glad. Kolla - doktorn bankar, och jag blir glad! 💁🏼♀️ Jag fick även flådiga plåster på alla möjliga och omöjliga ställen.🌟 Men efter ett tag blev det kaos i min trötta hjärna av att försöka göra flera saker samtidigt. Jag skrev ett mail till min uppdragsgivare och förklarade läget. Att det inte fanns på kartan att jag skulle kunna leverera utkasten. (Dessutom är föris stängt i morgon måndag så det kommer inte bli mycket gjort då heller. 😬) Och allt löser sig såklart, men den enorma klumpen med jobb finns ju kvar och måste i stället göras på tid som egentligen var vikt åt annat, så det blir en bökig dominoeffekt. Typiskt därför, att det skulle bli just precis torsdag och fredag som skulle ryckas bort. Alla andra dagar förra veckan hade varit enklare att bli av med. Men men. Såhär blir det ju med jämna mellanrum, det är inget att göra åt. Bara försöka ta en sak i taget. Men jag var i alla fall en smula stressad, och hann bli rätt sliten av förmiddagstimmarna där jag försökte jobba och vabba samtidigt. Det går ju så fort att bli dålig nu när man är så pass nersliten i grunden. Sen fick jag en massa fina samtal från familj som ville gratta, och då blev det lite av ett psykbryt för mig. Jag grät och grät. Det blev liksom en sån krock att jag skulle vara glad och på firarhumör och svara glatt på snälla samtal som önskade mig en "ljuvlig dag"och att jag skulle "bli firad riktigt ordentligt" - när jag egentligen var paniskt stressad, helt slut i hjärnan, inte hade någon som orkade fira mig och BESVIKEN över att (ÄNNU EN) av mina födelsedagar mest blivit något att ta sig igenom. Så då slank jag ner i ett sorghål en stund, bölade och tyckte synd om mig själv. Kände alla jobbiga känslor kring den här situationen vi är i (Niklas mår fortfarande piss tyvärr och är helt borträknad från allt) och fantiserade om "alla andra" som blir firade och omhändertagna, får härliga presenter och blir avlastade på sina födelsedagar. Och jag veeeeet att det såklart inte ser ut så för ALLA ANDRA, men när man är i det där offerkoftetrasslet ser man bara det negativa i ens egen situation, och bara det positiva i andras. Men jag grät en skvätt i alla fall och när jag torkat tårarna så... ringde de från Iggys skola och sa att han hade fått stora skavsår av sina nya skor och därför inte kunde vara med ute på rasten. Kunde jag komma förbi med andra skor kanske? Då kände jag bara att NÄÄÄ NU GER JAG UPP. Fast på ett bra sätt. NU SKITER JAG I ATT FÖRSÖKA RATTA ALLT PÅ EN GÅNG, nu tar vi en sak i taget. Stängde ner datorn, satte på Tintan kläder och gick till Iggys skola - så fick han lämna skolan och haka på oss istället. Ingen idé att försöka stånga sig blodig i motvind. Så jag å Tintan hämtade Iggy (med gamla, ingångna skor i högsta hugg 💪🏻) - och sen gick vi till Donken och åt burgare. Och när jag liksom gett upp om att första få nåt "vettigt" gjort (högst vettigt att hänga med sina kids såklart, men något vettigt på jobbfronten gick inte att få till) så vände allt - och dagen fortsatte faktiskt BRA. För det första blev känslan i huvudet en annan när jag släppt taget om att göra nåt på Att Göra-listan. Istället blev fokus enbart på att ha en dag med kidsen, och då fick jag en helt annan känsla i både hjärna och sinne. Och som en belöning från universum plingade det till i telefonen och detta dök upp: ÄLSKADE Jonathan hörde av sig och undrade om jag ville ta en glass i solen. SÅ vältajmat! ☀️ Så efter Donken slank vi till Nytorget och invigde glassäsongen med världens finaste Jonathan och ett gäng riktigt smarriga kulor på legendariska AH:s glassbar. 🍧 Jag tog en kula ägglikör och en kula polka. Men sen tryckte den gulliga ägaren på mig en extra kula romrussin, han tyckte det passade mig som valt ägglikör. 😂 Jag tar alltid just polka och ägglikör om de smakerna finns, vilket är väldigt sällan. Vilket är exakt varför jag alltid tar dem om de finns. Sicken lovely glass-loop va? 👹 Att sen få sitta där i PANGSOLEN å glassa (!) med en bästis och mina två goda ungar (som var så glada å nöjda) - DÅ kändes det som att jag ändå fick en härlig födelsedag - nåt som var lite utöver det vanliga vardagsgrejset liksom. Kändes lite som att sitta på någon piazza i Italien. URMYSIGT var det. ☕️ Mina goda små glassgrisar. ❣️❣️ När vi glassat färdigt ville Iggy vääääldigt gärna spela fotboll med Jonathan, så Jonathan ställde snällt upp och agerade mycket engagerad målis medan två ungar sköt hejvilt på honom. Bästa presenten (efter Iggys extra långa kram)! 🙌🏻 Sen tog jag ungarna och gick och handlade. Haffade en fryst kladdkaka och lite annat gott till mig som jag tänkte käka när de somnat. Efter maten plockade jag fram kladdkakan, tryckte ner några ljus å tomtebloss i den och så sjöng vi för mamma. 🎂 Inte den vackraste tårtan 😂 men den fyllde sin funktion. God var den också. Blåseliblås! 🎂 Och när jag lagt Tintan smet jag över till Märta och Gunnar. Där satt vi sen och gick loss på det göttiga jag haffat (för att fira mig själv en smula och få dagen att kännas lite FESTLIG); papperstunna skivor tryffelsalami, oliver och manchego. Blev kvar där till midnatt, mumsandes och pratandes. Medan Iggy och Åsom lekte bredvid. En fantastisk avslutning på en födelsedag som svajade rejält där på mitten, men som ändå gick ut med flaggan i topp. 🧡
