Jag har inte träffat min pappa sen innan jul. I början av december blev det ambulansfärder och sjukhusvistelser istället för adventsfirande (ni minns säkert ❤️). Och sen dess har det varit en ändlös ström av provtagningar, undersökningar, jobbiga besked, operationer och läkarsamtal. Är aldrig mer tacksam för mitt flexibla jobb än i situationer som dessa - när det går att bara lämna allt på en minut, åka till sjukhuset och sen kunna vara där så mycket som det bara går. Vilket jag också var, hela december.Pappa opererades i början av året (allt gick bra, det hemska är borta men det är en lång återhämtning som väntar) och eftersom jag eller någon annan i familjen varit nästan konstant sjuk sen årsskiftet har jag inte kunnat hälsa på. Influensabaciller lirar inte bra med skör och nyopererad paps. På grund av det har vi inte kunnat ses - förrän nu. 🫶🏻Min idé var att komma förbi och fika en stund, och jag frågade vad pappa och hans fru önskade för något till kaffet. "Wienerbröd!" blev svaret. Tycker själv att wienerbröd kan vara det torraste, flagigaste och tristaste som finns om de inte är välgjorda, så knatade bort till Gunnarssons Specialkonditori för att haffa några som verkligen borde vara bakade enligt konstens aaaaalla regler. Det var så mysigt där, och så hade de en bra frukostdeal - så jag slog mig ner en stund. Wienerbröden var nästintill chockartat dyra (48 pix styck 😅) så förhoppningarna inför fikan var höga. När jag smakat på frukostfrallan (som ser så enkel ut, men brödet var alltså VANSINNESGOTT, vansinnesgott!) fanns dock inget tvivel om att jag kommit till rätt wienerbrödsställe. 😎🤌🏻 Åt min goda fralla, drack mitt bryggkaffe och fascinerades av den äldre mannen bredvid mig som också åt frukost. Fast istället för fralla skedade han i sig gräddbakelse. Helt rätt - man gör precis som man vill när man är gammal. 🙌🏻🥳🎂 Solen sken, och det var så fint att få sitta där. Äta en god frukost. Njuta av alla söta dofter som ringlade runt i luften. Glädjas åt tanken på att snart äntligen få träffa pappa igen. Bästa taket på Söder? När frallan var uppäten och kaffet uppklunkat begav jag mig bort mot pappas hoods. Där var det fågelkvitter i luften och snödroppar och krokusar som spräckte marken. Vårkänsla indeed. 🌱 När jag kom fram packade jag upp fikat (körde på två wienerbröd och en äppelbulle) och ingen blev besviken. Var nog ett paket smör i varje wienerbröd tror jag, frasigt men SÅ SAFTIGT. 😋 De var värda sina 48 pix. 😂 Så himla fint att få prata och kramas. Äntligen träffas i verkligheten. Vi tittade i fotoboken de fick i julklapp, Pia pekade ut en av sina favoritbilder på pappa. ❣️ Så glad att jag dokumenterar livet så pass omfattande. Att ha mycket foton och filmer på de man älskar är något jag verkligen njuter av och är tacksam över. Och de flesta runtomkring mig verkar känna detsamma, vilket såklart är extra fint. Vi bläddrade fram till sidorna från Gotland förra sommaren. När pappa och Pia bodde hos oss en vecka, och vi hade det så himla mysigt. Nu i sommar ska succén upprepas. Viktigt att ha något att se fram emot när man är skröplig. ❤️ Det här är min favoritbild från i somras. Pappa avslutade alltid varje kväll med en stund för sig själv under päronträdet. Vill så gärna se honom sitta där igen. 🫶🏻🍐 Vi kunde fika mycket längre än vad jag hade hoppats på, stannade ganska många timmar. 🙏🏻 Glad Vanja i hissen ner, på väg tillbaka hem. Gammal jacka från Monki, stickad halskrage och manchesterbyxor från Sellpy, väska från Uniqlo. Kom tillbaka till ett kvällssoligt Södermalm, där uteserveringen på Babylon hade börjat vårkämpa sig fram i sällskap av ett gäng tappra (och frusna, misstänker jag 🙈) öldrickare. Tuggade i mig några pankisar hemma innan jag gav mig ut igen för att möta upp en bästis på kvällspromenad. Så vansinnestacksam över att huvudrollsinnehavarna i mitt liv är så genomfina. ❣️Läs också:Sjukhusvistelse istället för adventsfirandeKlicka gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg du uppskattar mest. 🫶🏻
