Om några timmar åker vi tillbaka till Estocolmo igen, efter 9 dagar hos mormor. Att ratta de här två godingarna på egen hand har faktiskt inte alls varit lika kämpigt som jag trodde. Det jag var mest orolig över var sömnen. Hemma fiskar ju Niklas med sig Musen kl 07, så att jag får sova ut. Det behövs inte, kan jag nu konstatera efter 9 nätter ensam med kidsen. Jag har nämligen begåvats med inte bara en morgontrött unge - utan TVÅ! 🙌🏻 Vad det verkar so far i alla fall. Musi käkar runt 23, sen vaknar hon runt 02 eller 03 för matomgång nr två, sen runt 05 eller 06 för runda nummer tre - och sen sover hon till nio, halvtio. HALLELUJA! Iggy är också en riktig sjusovare, och eftersom kidsen då har ungefär samma dygnsrytm som la mama blir det liksom inga större problem att ta nätterna själv. Hade någon av dem vaknat runt 06 hade det varit värre. Mycket värre. Puss på dig Musi! 🐭😚 Faktum är att det varit sjukt mysigt att sova med de här godingarna. Vi har slaggat i mormors stora bäddsoffa, och jag som vanligtvis har cirkus 30 cm att röra mig på hemma 🙈 har tyckt att det varit TOKLYXIGT att ha så mycket plats som vi haft de här dagarna. Vart man än vänder sig i sängen (bara det att det GÅR att vända sig! 😂) ligger det en skitgod unge som man kan krama på. Sen har det såklart varit kämpigt också. Det är alltid flaskor som ska diskas, blöjor som ska bytas, lekar som ska lekas, mål som ska lagas, sanering som ska göras etc etc. Så det är inte mycket tid man har (läs: noll) att grisa loss på egen hand direkt. Men jag tycker faktiskt att det på det stora hela varit väldigt, väldigt mysigt.❤️
