I dag fyller den här goda, fantastiska, empatiska och GENOMGÖLLIGA ungen 5 år. 🎉❤️ FEM ÅR?! Måste bita mig i tungan för att inte uttala megaklyschan "Vaaart tog tiiiiden vää..." - nä, jag säger det inte. Men jag tänker det. Här är några av de första bilderna vi någonsin tog på Iggy. Då var han alldeles pinfärsk. Tre av bilderna är från BB. Så liten och så god. 😭 Kunde ha sin snutte som TÄCKE. 😂 På ett sätt känns det som att det var i går han plockades ut ur min mage, på ett annat känns det som en evighet. I morse firade vi honom med chokladmedalj, ballong, minitårta och paket. Och sång, såklart. Tintan var också med! Kul med firning, tyckte Tintan. Som fick gå loss på alla snören och papper. Succé. 💝 Det känns lite som att fem år är en slags milstolpe. Året mellan fyra och fem gick Iggy från att vara en bebis (typ) till att bli en liten pojke. Han känns så stor nu, och det har hänt så enormt mycket med honom det senaste året. Jag delar inte med mig så mycket om hur han är. Om hans karaktärsdrag, hans utmaningar eller framgångar. Just därför att jag för något år sen började känna att han är en person som inte skulle uppskatta det. Han är med på bild då och då, men det är bara vi i familjen som känner honom. Och med Iggy känns det som att det ska vara precis just så. I alla fall nu. Pokémons stod högst på önskelistan. Glädjen att få det man önskat sig. 👆🏻☺️ I kväll kommer Oliven, kusin Ruben, Mackanrackarn och farmor Barbro över på middag och firning. Blir mysigt. Grattis min älskade, älskade, ÄLSKADE unge. Som vi älskar dig! ❤️
