I går var en journalist och en fotograf från Hjärnfonden hemma hos oss för att göra ett reportage om Niklas och hur det är att leva med ME. En så vidrig diagnos som tyvärr får alldeles för lite uppmärksamhet, förmodligen för att många av de som är drabbade av den inte orkar göra sina röster hörda. Det är tillräckligt kämpigt att "bara" försöka hantera livet självt och allt bök som kommer med ME:n. Otroligt tacksam därför gentemot alla medier/organisationer etc som vill lyfta detta i sina kanaler. 🙏🏻Intervjun var först inbokad för ett gäng veckor sen, men då mådde Niklas så pissigt att den inte gick att genomföra. Så vi fick boka om. Egentligen var det inte mycket bättre den här gången 🫠 men han tyckte det var värt att ta det ändå, ska man vänta på bra mående blir fönstret tyvärr så litet. Och man kan aldrig veta exakt när det händer heller. Sorgligt nog. Blir såklart bakslag med skitmående av såna här ansträngningar (särskilt när de görs när måendet redan är dåligt) men att få möjligheten att sprida information och förståelse (dessutom via en organisation som stöttar forskning kring hjärnan, så förhoppningsvis kanske detta personporträtt göra fler forskare intresserade av att ge sig in i ME-gåtan) är så mycket värt. 💙Journalisterna som var här var så otroligt fina och förstående (och intresserade!), så jag tror att reportaget kommer bli jättebra. Jag delar det såklart här när det finns ute.
