Att få vara i utomhuset så mycket som man är här är UNDERBART. Mår så otroligt bra av det. Är liksom konstant syresatt och d-vitaminproppad. 😂 Glad att vädret varit så fint så att livet verkligen har kunnat levas utan tak dessa veckor. En av våra absoluta favoritsaker att göra är att köpa med oss goda grejer från matbutiken och köra mackmiddag på någon av våra favoritstränder. Vi haffar baguette, chark, mozzarella och tomater på vägen. Basilika, fika samt extra god olivolja och balsamico tar vi med oss hemifrån. Sen dukar vi upp och mumsar. Och badar. Och njuter av utsikten. Solen som sjunker djupare mot havet. Magi. 🫶🏻 Så glad att Niklas kunde vara med nu sist. Det har varit en skräpig sommar för honom hittills tyvärr. En skräpig vår också. Det är extremt frustrerande och så jävla sorgligt, men det är väldigt sällan han kan vara med nuförtiden. För det mesta behöver han vila, och bakslaget när han känner sig bra nog att vara med är ofta hårt och varar länge. Det är som att konstant kliva omkring på äggskal, med det bräckliga sabla måendet som alltid sätter käppar i hjulen och tar ungarnas pappa och min man ifrån oss.Värst är det såklart för Niklas. Det är ju hans liv som hela tiden rinner bort. Det blir extra tydligt just nu då mitt och kidsens sommarlov redan känns väldigt långt eftersom vi hunnit vara med om så otroligt mycket på de dryga tre veckor det varat hittills. Medans Niklas sommar känts ungefär en minut lång. Så blir det när man inte kan vara med och skapa nya minnen. Tiden går oändligt långsamt, samtidigt som den rusar förbi. Skit är vad det är. Vi letar alltid efter nya saker att prova för att komma framåt, att titta på eventuellt låga kortisolnivåer är något vi ska ta tag i härnäst. Kanske kan det vara en av pusselbitarna vi behöver. Men det får bli i höst. Men men. Jag och barnen har det fantastiskt. Extremt tacksamma för det såklart, även om det känns och märks att en fjärdedel av familjen oftast saknas. Hoppas och tror fortfarande att detta ska bli bättre. ❤️🩹
