Förra veckan träffade jag den här solstrålen - Kine. 🌻 Det var ganska länge sen jag skrev om The Loop Of Life här i bloggen, men ni som hängt med ett tag känner garanterat igen begreppet. Ni vet, när människor/platser/händelser cirkulerar tillbaka i ens liv - fast vid olika tidpunkter. Och med olika syften. I förra veckan var jag med om ett riktigt sånt Loop Of Life-tillfälle. 💞 Jag och Kine lärde känna varandra för ett gäng år sen via ett reklamsamarbete som jag och Jossan gjorde i vår podd. Samarbetet var återkommande, så vi hade en hel del kontakt med just Kine. Men efter det att samarbetet var avslutat och podden nerlagd hördes vi inte mer. Tills dess att Kine skickade ett dm till mig på Instagram efter att jag berättat om Niklas ME - och det visade sig att hon också hade drabbats av samma skit. 💙De kommande åren hördes vi ganska mycket. Niklas och Kine är väldigt lika i sättet de fungerar (analytiska, rationella) och Kine blev en ME-drabbad som Niklas kunde relatera till. När det var som värst var hon sängliggande, och vi delade både tips om behandlingar, teorier kring läkning och frustration/förståelse för hur det var att behöva vara drabbad av något så jävligt som ME. För oss har Kine varit väldigt viktig. Hon har outtröttligt testattestattestat en massa olika saker. Vissa har inte funkat alls - andra har haft effekt. Kanske. Så extremt svårt att veta med denna luriga diagnos tyvärr. Men det hon framförallt har gett oss är HOPP. Hopp kring att det FINNS saker att testa, och hopp om att det GÅR att bli bättre. Till och med frisk. Och det tror jag är EXTREMT viktigt för alla oss som drabbats av det här. Så länge vi vet att vi KAN bli friska, så KAN VI DET. Och där är det så otroligt viktigt att se andra som lyckats.❣️ Kine är inte är 100% tillbaka på banan, men hon är så otroligt mycket bättre än när det var som värst. Hon jobbar 50%, hon hämtar och lämnar på föris, hon kan vara social. Hon HAR ETT LIV igen. 🙌🏻 Efter år av kämpande. I förra veckan sågs vi alltså för första gången sen vi jobbade ihop med podden. Och det var så himla fint att få se henne igen - alive and kicking liksom! 🥳 TILLBAKA. Det ger mig och Niklas ÄN MER övertygelse om att han/vi OCKSÅ ska komma TILLBAKA. Och vi känner att vi är på rätt väg.Niklas har ju successivt blivit bättre det senaste året, och även om böket och stöket den här hösten tyvärr har kastat ut honom ur den positiva utvecklingen så har vi hittat vår väg. Och fortsätter vi på den när livet lugnat sig så är jag till 100% övertygad om att han kommer tillbaks till hur det var i somras - och att han kommer att bli bra. Det Niklas har gjort är ju dels att jobba med sin sömn som är den ena av hans stora pusselbitar till att lösa sin hälsoekvation. Vi är båda övertygade om att hans usla sömn är anledningen till att han utvecklade ME. Och han sover bättre nu än för två år sen. Han jobbar med KBT/sömnhygien men också med kost (äter inte efter middagen för att kroppen inte ska behöva processa saker nattetid vilket gör att han inte blir varm och vaknar som han annars gör). Han tillför kalcium på kvällen, dricker saltvatten för att öka blodvolymen och lite annat. Exakt vad han gör är egentligen inte så viktigt, eftersom alla funkar olika och därför behöver hitta det som funkar för just dem. ❤️Den andra stora pusselbiten har för Niklas varit neuroplasticitet: Att jobba med brain retraining för att få ordning på nervsystemet. Att nervsystemet kaosar tror vi båda är anledningen till många av de märkliga symptomen. Förut fick Niklas ångest av att stå upp t ex - ett klassiskt märkligt ME-symptom som orsakas av att hjärnan sänder ut fel signaler till nervsystemet. Att man kan skapa nya synapser i hjärnan är ju inte längre någon nyhet, inte heller att man genom det kan träna om sin hjärna att agera annorlunda. Ge kroppen andra signaler, rätt signaler. Att Niklas blev av med sin glutenintolerans på mycket kort tid var för oss ett tydligt exempel på att neuroplasticitetsträningen funkade.Men självklart är det inte lätt. Det autonoma nervsystemet spelar såklart in och det är mycket vi inte vet. Men hittar man något som funkar (Niklas blev ändå gradvis bättre över ett års tid innan det var som allra bäst nu i somras) så tänker vi att man ska fortsätta med det. Det är svårt att skriva om ME. Jag vet att alla som drabbas vill veta vad som gjorts för att få till en förbättring. Jag tror inte riktigt det finns ett recept på hur alla kan bli bra, olika saker funkar för olika mänskor. Men något jag tror är extremt viktigt för a l l a är känslan av att det finns hopp. Därför ville jag skriva om att jag träffat Kine. Det GÅR att bli bättre. HUR man sen blir det tror jag ser ganska olika ut. Men. Kine har också jobbat mycket med neuroplasticitet. Hon har också gradvis och mycket sakta utökat sin aktivitet. Hon kallar det att "mikrodosera livet" för att komma framåt. Hon har såklart gjort tusen andra saker OCKSÅ (exakt vad som funkat/inte funkat vet hon inte riktigt, därför vill hon inte tipsa vidare om sånt som kanske inte egentligen fungerat). Men de viktigaste bitarna verkar ha varit att lugna nervsystemet och utöka aktiviteten gradvis.Precis som Niklas har hon tittat mycket på success stories på YouTube med folk som blivit bättre eller friska från sin ME. Lyssnat på deras historier och plockat ut de delar som känts relevanta för henne att prova. I somras la jag upp ett gäng stories på instagram eftersom vi fick så mycket frågor om vad som gjort Niklas bättre. Tänkte att jag postar dem i det här inlägget också, så har ni både Kines tips och våra tips samlade. Niklas uppdaterar när han orkar på sin egen instagram, så följ den om ni är intresserade av hans resa. Länk till en av de varianter av neuroplasticitetsträning som finns. Det finns som sagt en mängd olika, och det mesta kan man lära sig gratis på YouTube och genom att googla. Några punkter som sammanfattar det som Niklas framförallt gjort för att se en väsentlig skillnad i sitt mående. Länk till Raelan Agles YouTube-kanal. Länk till en annan film som Niklas tyckt varit bra att ta del av. Detta tror jag också är oerhört viktigt: Att ha någon att bolla med. Behöver inte vara en partner, kan vara en kompis, familj, granne. Men någon som på regelbunden basis går att prata med. När jag bad Kine dela något som betytt mycket för hennes tillfrisknande tipsade hon dels om den här texten och dels om det här YouTube-klippet. Allt är inte för alla, och det som hjälpt en person kanske inte funkar för en annan. Men tänker att det är bättre att dela, så får ni som läser välja vad ni vill kika vidare på. I den situation som ni/vi befinner oss i upplever jag i alla fall att alla tips är välkomna - framförallt från de som faktiskt blivit bättre. 💙Kine tipsar också om att ha en träningskompis vad gäller de neuroplastiska övningarna. Hon har hörts varje vecka med en annan ME-drabbad som också gick DNRS-kursen (ett av de neuroplaticitetsprogram som finns) samtidigt som Kine. De har påmint varandra om framgångar när de upplevt PEM eller känt att de tagit 3 steg bakåt. De har fortfarande regelbunden kontakt varje vecka, och Kine upplever att det har varit givande och lärorikt. Väldigt viktigt också med någon som förstår vad man går igenom såklart, och som man kan prata med och peppas av. Just den här fikan hann vi inte prata om något annat än ME. Men nästa gång ska vi röra oss vidare. Prata om LIVET som kommit tillbaka. Är som sagt så otroligt tacksam att vi haft Kine att bolla med och inspireras av de senaste åren. Och tycker att det är så spännande det här med hur mänskor kan ha så olika betydelse i ens liv - vid olika tidpunkter. 🙏🏻 Innan vi skiljdes åt tog jag en outfitbild på Kine. Hon har alltid varit så extremt stylish, och jag blir så inspirerad av henne. På alla sätt och vis. Följ henne på Instagram för mer inspo - 99% av plaggen hon bär är dessutom fyndade second hand. ♻️🥳Läs mer inlägg om vår ME-resa här!
