Tack tack tack tack. 💘 TACK för all kärlek och allt engagemang i det senaste inlägget. Det var som sagt ett kämpigt inlägg att skriva, men ännu värre att läsa. Att få det så svart på vitt hur Niklas sakta men säkert blivit sämre och sämre var...hemskt. Men! Det blev också väldigt tydligt att Niklas faktiskt blivit mycket, mycket bättre sen det var som allra värst. Och BÄTTRE SKA DET BLI! 💪🏻🧡 Fantastiskt med alla tips och erfarenheter bland kommentarerna. Det betyder SÅ mycket för alla drabbade att den här vidriga sjukdomen och alla missförstånd kring den lyfts - och att vi som är mitt i detta delar vår kunskap med varandra. Mer info kring vad som hittills hjälpt Niklas i nästa inlägg. Och som sagt samlar vi ihop all info vi får från er, den sätter vi ihop i en lista över saker vi ska prova (sånt som alltså hjälpt andra ME-sjuka). Vi kommer också utvärdera de saker vi testar såklart. Ju mer information och kunskap - desto större chans för fler att må bättre. Och på tal om att må bättre, så går även mitt mående åt rätt håll. I morse var jag ute och knatade vid vattnet igen, morgonpromenixerna har härmed återupptagits. Ett sundhetstecken. Har inte orkat ut mer än någon enstaka gång de senaste veckorna, men nu känner jag mig mycket mer stabil och hoppas det kan bli en daglig vana igen. Är toknoga med min energi på alla sätt som går (GÅR ju inte alltid med kiddelinos, men jag gör VERKLIGEN mitt bästa), och i söndags kände jag mig nästan 100% som mig själv igen i någon timma eller två. Gott tecken. 😇 En (stor) anledning till varför jag kände mig extra bra i söndags är att vår magiska barnvakt Jonna var i stan i helgen, och rattade ungarna hela lördagen och halva söndagen. MAGISKT, för alla inblandade. För ungarna är att hänga med Jonna som att få en present. Hon är tokenergisk, hittar alltid på en massa kul och ungarna stormtrivs i hennes sällskap. Som synes nr 1. 👆🏻 ...och som synes nr 2. 👆🏻 😇 När Jonna rattar blir det alltid lite extra smarriga luncher (piiiizzaaa i lördags, hamburgareeee i söndags!) och extra gotte här å där. Men framförallt en massa, massa lek - och outtröttlig energi. Nåt som kidsens päron tyvärr är ljusår från att erbjuda i dagsläget. Men det kommer bli bättre. Tills dess är det dock guld värt med barnvaktsinsatser, så att jag och Niklas får avlastning. 🙏🏻 Och på tal om mig och Niklas - så har vi nu börjat gå den där drejkursen vi anmälde oss till. Här sitter jag och skapar något vingligt men (förhoppningsvis) charmigt. 🙊👆🏻 Så fint ställe, magiska lokaler. ✨ Ville nästan flytta in. 😍 Drejverkstaden heter stället. Det är Niklas kompis Linn som startat och driver Drejverkstaden. Hon drev en klädagentur i många år och jobbade som ett svin - och gick in i väggen till slut. Nu är agenturen såld, och under sin utmattningsrehabilitering hittade Linn till drejningen och kändes att det gav henne ett sånt lugn. Så numera driver hon en drejverkstad som lägger extra omtanke vid att hela upplevelsen (alltifrån färger till ljudnivå) ska kännas lugn. Och tanken är att man ska få en stilla stund för sig själv för att må bra. Så himla fint. Niklas har bytt mycket erfarenheter kring just utmattning med Linn de senaste åren, och nu när hon dragit igång detta så tyckte hon verkligen att vi båda skulle komma och köra en kurs. Så glad att vi vågade/orkade tacka ja. Lugna färger indeed. 🧡 Och kolla här - mina fräsiga små alster! 😂 Nr ett (längst till vänster) är planen att jag ska sätta öra på och snygga till därnere - så kanske det kan bli en kaffekopp? Fatet i mitten får bli "slänga använda tändstickor i"-fat, eller kanske "lägga snajdiga smycken i"-fat. Och den stora, sneda rackaren till höger kan förhoppningsvis bli min nya godisskål (har ingen PERFEKT här hemma). Får se vad det blir av det hela, men på kursen är det verkligen vägen som är målet. SÅ MYSIGT att få dreja, och bara VARA I NUET. Fick dock lite prestationsångest i början när två rackare i rad fick kasseras innan jag till slut FICK TILL NÅT, på tredje försöket. Då släppte det. Svårt som tusan att dreja alltså. Men KUUUL! I bullen efter kursen, på väg hem till ungarna. Glada över att HA GJORT NÅT. Tillsammans, dessutom. Det var inte i går. Galet egentligen, att något sånt här ens GÅR - med tanke på hur Niklas har mått. Men det funkade otippat bra. Får se om det kommer jordens bakslag. Håll tummarna för INTE. Nu ska jag gå å sova, viktigt med tidig läggning när man e såhär T R Ö T T. God natt! 👋🏻🌙
