Efter loppisen i dag slank vi ner till ett favvoställe för en sen lunch, med Piggly växlandes mellan bärsele och sittdel. Vi kör både sele och sittdel utåt (sitta och titta framåt) och inåt (mot den som rattar vagnen/bär selen) beroende på Iggys humör. Vet sen innan att bebisar inte ska sitta för länge vänd från föräldern (har även fått tips från er här i bloggen om det), men jag undrar vad som räknas som "för länge"? Så länge bebisen är nöjd å glad, så borde det väl vara ok, eller? Eller kan de ändå "ta skada" på nåt sätt av att sitta utåtvända? Känns ju sjukt trixigt att vara en bra förälder om man inte ens kan gå efter hur barnet reagerar. Jag menar - nöjd å glad bebis som VILL sitta och titta utåt borde väl få göra det, och inte må dåligt av det? Eller mår de dåligt av det fast man inte märker? Phu. Inte lätt tycker jag. Särskilt inte för mig/oss som nog framförallt går på känsla vad gäller det här med föräldraskap. Lunchen intogs (efter en kvick å spontan flygtur) i Thailand med fötterna i sanden. Himla trevligt. Eller okej, vi spontandrog inte till Thailand. Men det kändes nästan så. Vi körde lunch på Thaibåten, det närmaste man kommer Thailand på Södermalm. Sjukt mysigt ställe om det är fint väder; komplett med palmer, sandstrand, och till och med en krokodil som lurar i vattnet nedanför båten. (Lägg märke till den nya äta asiatiskt-trenden som Niklas nu startar: äta med tre pinnar istället för två. Helt klart det nya svarta.) God mat, palmer, ett pinfärskt loppisfynd i näven och mittpådagen-öl! Vad mer kan man begära? En bebis som sover sig igenom lunchen kanske? Check på den med! #scoooore Som grädde på moset som en fjärde ätpinne i maten hittade Niklas glass på vägen hem. Och ett reafynd på Grandpa. Lyckan var total.
