Ovan ser ni den allra sista bilden på Tintan MED NAPP. För i helgen hände det, då kom slutet på nappis-eran. 💪🏻💓 I lördags begav vi oss till Skansen. I flera veckor har vi nu pratat om att lämna napparna till katterna där, precis som Iggy gjorde (läs om hur det gick för honom här). Tintan var taggad - jag var nervös. Inte för själva napplämnandet, mer över hur det skulle gå om det inträffade något bök efteråt och vi INTE LÄNGRE HADE NAPPARNA som tröst. 🤪 Det började katastrofalt. SJÄLVKLART hade Lill-Skansen stängt pga den sabla coviden, så i cirkus trettio sekunder var jag kallsvettig och panikslagen i en extremt ohärlig mix. 🙊 Lyckades dock dölja detta för Tintan, och när vi upptäckte ett gäng katter som slank omkring ute på gården bredvid Lill-Skansen uppdagade sig en plan B. PHU! 😅 Katterna kom direkt fram och nosade när vi ställde oss utanför stängslet, vilket var perfekt eftersom vi pratat mycket om hur kul katterna tycker att det är med nya nappar. 🙊 Så det var ju gött att de faktiskt var pepp när vi väl stod där. 😂 För er som inte varit på Lill-Skansen så är det dels en utomhusdel, men också en inomhusdel. Inomhus finns en rolig maskin som barnen kan lägga sina avlagda nappar i och som bidrar till att det blir en spännande och kul grej att göra sig av med dem. SUPERTRÅKIGT såklart att missa detta, men som tur var så fanns det en tunna utomhus som fungerade som nappställe när maskinen inomhus nu inte gick att komma åt. 🙏🏻I den tunnan åkte napparna, helt osentimentalt kastades de i. "Hejdå nappisen!" och så var det med det. 👋🏻 Vi kom överens om att gå tillbaka till Lill-Skansen när nappmaskinen öppnat igen, och kasta i en sista napp där så att Tintan får testa även den. (Har dock inga nappar kvar hemma, utan tänker att vi tar en hittenapp eller liknande då.) Som sagt var det noll sentimentalitet eller så vid själva napplämnandet, efteråt gick vi och fikade. Tintan var på toppenhumör. Sen drog vi oss hemåt, på vägen köpte vi lördagsgodis. Och självklart blev det bland annat en godisnapp. Från och med nu är det enbart såna som gäller. 😋 Vi hade tänkt att gå förbi en leksaksaffär också för att köpa en napp-present, men det hanns inte med. Vi gör detta idag efter föris istället. Att få en present för att man blivit så stor att man lämnat bort sina nappar känns som en bra (och viktig) belöning. Hur har det gått sen dess då? Well, den här bilden tog jag i morse. 👆🏻 Då hade Tintan lyckats somna och sova två nätter utan sin napp. Första kvällen tog nattningen 1,5 timme och innehöll ett mindre psykbryt på temat "JAG SAKNAR MIN NAPPIS!!!". Precis som förväntat alltså. 😂 Att det skulle bli svårare att somna utan den där pluggen som annars ALLTID är i kändes självklart.När hon väl somnat var det dock nästan inga problem alls. Hon vaknade (som hon alltid gör) mitt i natten och flyttade över till min säng, även då var det lite prat om att hon saknade sin napp men det gick över på någon minut och sen sov hon som en stock igen. Hon har ju sina snuttefiltar, så ALLT mys är inte borta. Det har vi också pratat mycket om, att snuttefiltarna behöver man aldrig göra sig av med, de kan man ha även när man är vuxen om man vill. Tror det skapat lite trygghet, och en känsla av att ALLT liksom inte försvinner iom napparna.Nattning nummer två var också längre än vanligt (45 min), men gick ändå jättebra. Inget prat alls om nappen, och ingen gråt. Samma under själva natten; hon kom över som vanligt någonstans runt 02, och somnade bums om i min säng. Så nattningarna har gått toppen tycker jag.Dagarna har också gått fint. Tintan brukar alltid be om "Nappisnutte" när hon sitter i vagnen, men nu har hon kommit på sig själv och stannat mitt i "Na..." för att sen fortsätta med "Jag menar snutte!". Och skrattat själv åt att det ju bara är snutten som gäller nu, hon har slutat med napp!Även förislämningen i morse gick över förväntan. Ingen gråt, och vi talade stolt om för pedagogerna vad vi gjort i helgen. De var såklart jättebra på att berömma, och jag märkte att Tintan blev stolt. Pedagoger alltsåååååå. 🥰🙏🏻Så summan av kardemumman är väl att det gått jättebra hittills. Det stora testet kommer såklart vara när hon blir riktigt ledsen, alt trött å grinig på stan och jag "bara" har snutten att erbjuda. Kanske kanske kan det komma ett psykbryt då. Eller så gör det det inte. Ofta är ju såna här saker mycket mer dramatiska för oss päron än för ungarna själva, så det kan lika gärna vara så att nappen i princip redan är glömd. Men jag har i alla fall köpt en klubba och lagt i vagnpåsen. Den kommer vara mitt secret weapon om det är så att det kommer ett nappapsykbryt. Inget humör som inte kan mutas bort med en godisklubba tänker jag. 👹🍭Som sagt har vi inga nappar kvar här hemma heller. Nu är det slut med napperiet. Jag kommer inte erbjuda någon napp, oavsett hur bökigt det eventuellt blir framöver. Tror man bara skjuter sig själv i foten då, och förlänger böket. Plus att det såklart ger kiddot en förvirrad bild av vad det egentligen innebär att sluta med något - som ju sen kommer tillbaka. MENNNNN vet SÅKLART att alla ungar är olika och att alla familjer funkar olika (OCH - att man i olika perioder har olika mycket energi att hantera sånt här 🤪) så har FULL FÖRSTÅELSE och respekt för att man väljer tillbaka nappen ibland också. ❣️Håll tummarna för att det även fortsättningsvis ska gå bra för oss här hemma. 🙏🏻 Och lämna gärna era egna bästa "sluta med napp"-tips! 💓 Olika processer funkar ju olika bra för olika barn, så fyll mer än gärna på med sånt som funkat för er. I vårt fall har det som sagt handlat mycket om förberedelse (prata i ett gäng veckor om vad som ska hända och varför), belöning (både i form av att man blir en "stor" tjej/kille samt en fysisk present) och rida ut de eventuella stormarna som kommer efteråt med förståelse. Tror det kan var viktigt att bekräfta barnet och säga att man verkligen förstår att hen saknar sin napp när hen är ledsen, sen behöver man inte nödvändigtvis ha någon lösning eller erbjuda något annat. Bara säga att "Åh, jag förstår dig, vad jobbigt det här är, klart att du saknar din napp som du haft så länge", typ. Att vara ledsen och sakna något man gett upp är ju en naturlig känsla, och den måste få vara okej att få vara i. Även om det blir lite jobbigt. ❣️Nu till något heeeeelt annat: Jag ska greja å förbereda inför morgondagen då jag äntligen kan berätta om vilket företag det är jag gått in i. KUL! Ha en fin måndag nu! 😚
