Hörrni - ett varningens ord på vägen när vi pratar om det här med att introducera riktig mat. Har man otur kan det resultera i att man få en sån här liten surmule på halsen. Eller, inte så snällt att säga surmule, en ledsenmule då. Vi blev nog lite för entusiastiska med det här med riktigt käk. I dag testade vi lite gröt till frukost, och sen burk till middag. Dagen innan körde vi lite gröt till kvällsmål, och innan dess burk till middag. Och alla barn är ju olika, men för Iggelonis del så blev det nog för mycket lite för fort. För i dag var han ledsen å gnällig hela eftermiddagen och heeeela kvällen. Ville inte ens äta sin äääälskade ersättning. Sova var det inte tal om. Nappen nobbades bestämt. Han ville bara bli buren, men knappt ens det funkade. Han var riktigt ledsen. Hua hua. Vi har märkt att han blivit hård i magen av den nya maten, så förmodligen är det det som spökar. Han har ont i kistan och kanske att han till och med mår illa (i går kräktes han som aldrig förr, det var rena rama kräkfesten). Nån vajsing i magen är det helt klart. Googlade som besatta och insåg att det verkar väldigt vanligt att bebbarna blir hårda i magen när det är dags att gå över från mjölk/ersättning till riktig mat. Märker man att det blir problemas får man backa lite, så att det inte går för fort fram. Fick också tipset av en kompis att varva det här nya krubbet med katrinplommonpuré. Köra varannan portion riktig mat, varannan katrinplommonpuré för att hålla igång magen. Det låter ju smart, minns alla katrinplommon jag mumsade i mig under preggofieringen (nån som känner igen sig he he?), och de funkar ju som en dröm. Så i morgon bitti blir det inhandling av plommonpuré! Så fortsätter vi matövergången, men lite långsammare och varvat med plommon. Så blir det nog bättre. Det var inte lätt att hålla den här bebben nöjd i kväll kan jag tala om. Vi tog till alla möjliga tricks; pipleksaker (funkar alltid), sjunga Imse Vimse (funkar också alltid), tända/släcka lampor, titta på roliga grejer i lägenheten, läsa bok, leka med leksaker, partaja runt i gåstolen, steppa (såklart), kolla på Baby Einstein, etc etc. PHU. Det var ett enda maratonlopp av distraherande. Iggy hade dessuotm vägrat sova, så det var en ledsen, hungrig, övertrött bebis med ont i magen att handskas med. Inte det lättaste. Störst succé på distraktionsfronten gjorde vår nyinköpta kaoskorg. Eller, "leksakspåse", som vi kanske ska kalla den lite fint. Bästa köpet på länge. På 30 sekunder sväljer den alla fyratusen små mjukdjur som numera bebor vårt hem, och gör att man ser golvet igen. Himla fiffigt. Att bli nerpluppad bland alla skatter var en klar hit. Där var han nöjd - i säkert fem minuter. Sen börjades det igen. Jag och Niklas är ju (tack å lov) rätt ovana vid en grinig å ledsen bebis. Man inser rätt snabbt att vi haft tur som (hittills) inte fått uppleva så mycket gnäll. Har vänner som fått kolikbebisar och inlett hela sitt föräldraskap med ETT ÅR av magknipsskrik, typ dygnet runt. ALL CRED till att de fortfarande står på benen. Jag och Niklas var helt slut efter fyra timmar. Då slocknade äntligen Iggly. Ska bli intressant att se vad det här blir för natt, och om han mår bättre i morgon. Hoppas hoppas. Då kommer vi inleda dagen med katrinplommonpuré, så får vi se om problemet löser (hö hö hö) sig.
