Har ju sagt det förr, men jag säger det igen: vi bor verkligen på den här gräsplätten just nu. Vi hänger här så mycket vi kan, varenda dag. Snart är ni lika trötta på att se bilder härifrån, som ni är på min gröna Marc Jacobs-väska va? ;-) Och ska det bli såhär många bilder från den här rackarns plätten måste jag styra en snyggare picknickfilt känner jag. Den här är sjukt praktisk (plastundersida + går att fälla ihop till en väska), men fräsighetspoäng får den inte så många. På just de här bilderna ligger Piggelini å sussar i vagnen, men annars håller vi till under skuggan så att han kan härja runt på filten. Och shitoberto vad han härjar! Han har börjat "spjärna", liksom ta i med hälarna i golvet och spjärna med ryggen för att på så sätt förflytta sig. Det är en vansinnesspännande upptäckt för honom, och därför gör han det HELA TIDEN. Det spjärnas nåt så in i bängen. På mage, på rygg, på alla sätt han kan. Och jag fattar, måste ju vara så sjukt roligt att helt plötsligt kunna röra sig av egen maskin. Så han får spjärna loss såklart. Måste säga att jag är så sjukt nöjd att jag bestämde mig för en månad till av mammaledighet. Jag har spenderat så mycket jag bara kunnat av augusti på den här gräsplätten, gossandes med min lilla bebis. Sugit märgen ur mammamyset liksom. Och det har varit helt magiskt. Det är också en annan grej att hänga när man är ute på en filt tycker jag, liksom inte lika härligt att leka loss på golvet hemma. Och jag märker att Piggly inte alls trivs lika bra att hänga på golvet som han gör ute på filten. Han älskar plätten lika mycket som jag, och där har vi aldrig tråkigt. Hemma kan han bli uttråkad (tolkar jag det som), men det händer aldrig när vi är ute. Finns alltid nåt nytt att titta på; fåglar, mänskor, bilar. Eller nya favoritsysslan - rycka gräs. Äta gräs är också populärt har jag märkt, dock inte lika poppis hos mamma. Ibland har jag med mig datorn, så styr jag lite prylar när Iggly sover. Men mest leker vi bara. Hade aldrig aldrig ALDRIG trott att jag skulle tycka det var så kul att hänga med en liten bebis. Men han e så jäkla rolig, som en liten minikompis - som dessutom råkar vara det sötaste jag någonsin sett. Som en mänsklig kattunge, typ. Bra kombo är det i alla fall. Niklas brukar sitta och jobba på nåt fik i närheten, och rätt som det är så slinker han till plätten och hänger en stund. Kommer med kaffe, eller lunch, eller låter mamsen springa iväg på kisspaus (det enda som inte är perfekt med plätten är att den inte har en inbyggd toa). Älskade, älskade plätt. Jag kommer sakna dig i höst. ♥
