Rödgråten, med stukade kaninöron. Så såg Piggly ut i dag efter att vi varit på BVC och tryckt i två vaccinationssprutor i hans goda små lår. Inte kul, han skrek som en gris. Fick trösta med gos, mat och pipande giraff och till slut blev det bra. Han log till och med åt sköterskan som förrått honom så grymt. ;-) Inte kul när ens barn är ledset, hua hua vad det svider i hjärtat. Piggly gråter i princip aldrig, men nu kom det små små tårar. Usch. Gick över någorlunda fort dock, och nu ligger han här bredvid mig i soffan och snusar så gott. Det här får mig att tänka på framtiden litegrann. Och på sånt som väntar. Han kommer slå sig, visst. Han kommer bli besviken när han inte får precis som han vill, visst. Men tänk om han blir ledsen för sånt som är jobbigt på riktigt? Tänk om någon retar honom, tänk om han blir mobbad? Tänk om han inte får vara med och leka på dagis eller i skolan? Uschuschusch vad sånt måste göra ont i föräldrarnas hjärtan. I Pigglys med såklart, men just nu sitter jag och tänker på det hela ur ett mammaperspektiv. När man funderar kring sånt här så förstår man vad folk menat innan, när de sagt att det värsta som kan hända en är att något händer ens barn. Man kan såklart inte skydda sina kids från allt jobbigt (det är nog inte nyttigt heller), men fytusan om någon får för sig att reta eller utesluta min unge. Det hoppas jag slippa. Var mobbad själv när jag gick i lågstadiet (så pass att jag var tvungen att byta skola), så det unnar jag ingen. Och jag kommer göra allt jag bara kan för att se till att Iggy under inga omständigheter får för sig att göra så mot någon annan. Men så ska det nog inte bli, jag och Niklas ska trycka in så mycket emapti i vår lilla parvel att vi aldrig ska behöva oroa oss över sånt. Emapti rules! Om jag kunde så skulle jag destillera fram ett empatikoncentrat och sprida i alla världens vattendrag. Skulle få slut på många tråkigheter då.
