I dag var vi på BVC för en sexmånaderskontroll. Allt var tiptopp, och vi har tydligen producerat en bebis som utvecklas alldeles prima. Väldigt härligt såklart. Pratade med läkaren om Pigglys vevande högeram som gjorde att jag blev så sjukt orolig när vi var i Portugal senast. Jag lugnade ju ner mig efter att ha pratat med läkarkompisar och svenska BVC, och sen vi kom hem har han faktiskt knappt vevat alls. Eftersom vi hade en läkartid inbokad så pass snabbt på vårt BVC har vi inte åkt till akuten, utan känt att det varit ok att vänta tills i dag. Vi hade filmat när Iggeloni röjde på rätt ordentligt med armen i Portugal, så vi visade filmen för barnläkaren i dag och pratade med henne om det. Lyckligtvis sa hon att det inte såg ut att vara något farligt alls. Barn har en massa luriga röreslemönster, särskilt när de äter, och så länge man enkelt kan stoppa vevningarna och få kontakt med barnet, så är det ingen fara. Det är kramp man är orolig över när barn rycker å vevar, men någon sån är det inte som Igster har. Eftersom allt annat såg så himla bra ut dessutom, så tyckte läkaren att det inte var något att oroa sig över. PHUUUU! Så jäkla skönt att höra. Känner mig som jordens löjligaste hönsmamma, men jag mådde så otroligt dåligt där i Portugal. Får fortfarande små flashbacks av känslan av skräck som kryper genom kroppen ibland, men jag hoppas att de ska ta slut nu när vi varit och pratat med en läkare. Vi filmade faktiskt lite i dag. Så jag ska bara klippa ihop det, sen puttar jag upp avsnittet på kanalen så får ni se mig hönsa runt lite mer. Blev skakis innan läkarbesöket, och så lättad efteråt att det kändes som jag klunkat helium. See for yourselves när klippet kommer upp. Och tack igen alla ni som kommenterade med pepp, tröst och liknande vevnings-stories om era bebbar, det hjälpte så himla mycket. ♥
