I går kom vi hem med vårt lilla lilla knytte. Trodde att det skulle kännas mer overkligt och konstigt att komma hem med en livs levande bebis, men underligt nog så känns det väldigt...självklart. Både jag och Niklas är förvånade hur naturligt det känns att ha Igglypiggly (smeknamnen svämmar över kan jag berätta...) här hemma. Det känns inte alls särskilt nojigt. Trodde att man skulle ägna de första dygnen åt att konstant oroa sig för att han överhuvudtaget lever och andas, men så har det inte alls varit. Mycket på grund av den otroligt fina omvårdnad vi fick på Danderyds sjukhus. Tack vare de oerhört kompetenta barnmorskorna och läkarna som tog så vansinnigt väl hand om oss i tre dygn så känns det som att vi har koll på det mesta. Och det vi inte har koll på kan man ju alltid googla upp. Eller fråga kompisar. Det har sina fördelar att vara sist ut i vänkretsen med att styra kids. Just nu befinner vi oss mitt i den där berömda bebisbubblan som man hört så mycket om. Alla klyschorna stämmer; det går liksom inte att se sig mätt på Iggy, och trots att vi inte gör annat än att bara vara så har vi inte tråkigt en endaste sekund. Det är så otroligt häftigt att vi har GJORT den här lilla lilla varelsen, som är det godaste vi någonsin sett. Och lägenheten känns annorlunda. Vi har alltid trivts så himla bra här där vi bor, men nu känns vårt hem ännu härligare på nåt sätt. Mr Iggleton (jag sa ju att det är mååånga smeknamn...) har flyttat in, och ökat på myset med ungefär sjuttioarton triljoner procent. Och då var vi ända rätt bra på att styra mys innan. I morse (eller, hmm, klockan var väl närmare 12 - tiden är liksom lite uppånervänd för tillfället) så styrde vi en riktigt smarrig frulle. En megagod å nyttig juice (hann drickas upp innan bilden togs, slurp sa det!), en rejäl kopp gott kaffe, två smörgåsar på nybakt bröd; en med cheddarost och en med avocado/shalottenlök/chiliflingor/örtsalt, åsså tända ljus. Med sussande bebis bredvid i soffan. Himmelriket på jorden, kändes det som. Jag är så sjukt glad att min förmåga att käka ordentligt har återvänt efter det att Igster flyttat ut. Läääänge sen jag kunde festa loss på TVÅ mackor till frulle. Halleluja! Jag älskar verkligen att äta, så det är en ren och skär fröjd att matutrymmet blivit lite större igen. Nu är Niklas ute och hämtar indiskt till middag, och jag ser SÅ himla mycket fram emot att kunna äta heeela portionen, inklusive ett peshwari-nan. Med sussande bebis intill. Mat, kärlek, färsk familj. Himmelriket på jorden.
