Bonusarna med att skaffa bebis blir bara fler och fler upptäcker jag. Och de begränsas inte bara till Iggly. Jag är vanligtvis rätt duktigt kär i Niklas, men efter det att han blivit pappa så har mina känslor skruvats upp ytterligare en nivå. Inte bara för att han är pappa till vårt barn såklart, utan för hur han är pappa till vårt barn. Han råddar med allt här hemma som är lite jobbigt för mig då jag inte får lyfta tyngre än Iggy, och ser till att vi har världens godaste mat att knapra i oss till frukost, lunch och middag. Men det finaste av allt är såklart hur han är med vår lilla bebis. Känslan i natt när jag knackade Niklas på axeln efter att jag ammat klart och det var dags för ersättning (pappa-matning), var....så jäkla fin. För att uttrycka det lite plumpt. Klockan är mitt i natten, och Iggy gnyr lite eftersom han (trots 50 minuters amning) inte fått i sig tillräckligt med käk. En yrvaken Niklas sätter sig upp i sängen, tufsig i håret och med sömniga ögon. Och så räcker jag över Igster och det där sömniga ansiktsuttrycket byts ut mot ett enda stort leende. Och det är så himla mycket kärlek i sättet han tittar på Iggy att jag måste smygkika på dem ett slag istället för att "ta vara på tiden" och sova. Inser då att jag är nykär i inte bara en, utan två personer. ♥ ♥
