Jag fick en kommentar nyligen som löd såhär:Hur tänker du kring att mycket i din blogg kretsar kring yta? Brun utan sol, stilanalyser, tatuerade ögonbryn, krämer osv? En färganalys är ju inte gratis så att säga och inget som en vanlig person har råd att unna sig?Mitt svar blev:Jag tänker att det här är en blogg som speglar det jag är intresserad av för tillfället, och att jag just nu gått/går igenom en inre och yttre förändring som betyder väldigt mycket för mig. Och att jag därför delar både den inre och den yttre förändringen. Detta är en djuplig blogg, där både brun utan sol och psykologbesök får plats.Kände dock efteråt att jag ville utveckla svaret en smula. Kanske att fler reflekterat kring samma sak, och därför tar vi detta i ett inlägg så att alla som vill kan ta del av det. Det stämmer absolut att det på sistone handlat mer om kläder, smink och utseende här i bloggen. Något som vissa kanske anser ytligt och obetydligt - men som för mig är ett enormt friskhetstecken. Ett tecken på att jag (ÄNTLIGEN!) börjar må bättre igen. Börjar bli mig själv igen.Ni som läser har såklart inte hela bilden, eftersom jag väljer vad jag delar med mig av. Och jag har valt att inte dela så mycket av det mörka som pågått i mitt liv de senaste åren. Jag kommer inte dela det nu heller, eftersom allt jag vill är att komma vidare. Framåt. Uppåt. Kanske känner jag ett behov av att agera annorlunda längre fram, kanske inte. Det enda jag vet är att jag kommer göra det som känns bäst för mig, det jag mår bäst av. Men vill ödmjukt påminna om att de skärvor man ser av mänskor (både såna som jag som valt att vara offentliga men även A L L A andra) är just det - skärvor. Egentligen har man ingen jävla aning om vad som pågår, vad andra tvingas gå igenom i det mest privata. Att mitt intresse för kläder, smink och YTA (som jag anser ger en möjlighet att spegla vem man är och således inte på något sätt är oviktiga komponenter i en persons liv och uttryck) totalt försvann under en lång period har förmodligen inte märkts så mycket utåt. Eftersom jag inte velat dela det, då det varit ett klassiskt tecken på att man mår som kattskit. Att det intresset nu är tillbaka = ett lika klassiskt tecken på att kattskitsmåendet börjar maka på foten (tassen?). Därför är jag glad, tacksam, tacksam och glad för att jag i dag tycker att jag förtjänar att känna mig vacker - inifrån och ut. Jag vet inte om det här gör att ni bättre förstår varför jag just nu älskar att dyka in i min Stilresa, fixa mina ögonbryn som jag stört mig på länge eller köpa nytt smink. För mig är det i alla fall glasklart, och har jag lärt mig något de senaste åren så är det att det betyder allt. ❤️Läs också:Ett avsked, ett slut - och en början!Klicka gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst. 💓
