Alla våra dagar i livet innehåller 24 timmar utom två, det är den dagen vi föds och den dagen vi dör. Så sa prästen i talet hon höll. Din första dag som innehöll färre än 24 timmar var den 21 augusti 1945. Din andra korta dag blev den 5 mars i år. Och i går begravde vi dig. Så outsägligt sorgligt och vi saknar dig så, så mycket.Vädret och vi var i synk. Först öppnade sig himlen, sen sken solen resten av dagen. Även vi inledde vår fredag med att gråta. Och gråta och gråta och gråta. Sen satt vi i solen med alla dina härliga vänner och släktingar. Pratade och skrattade. Mindes allt fint, tog del av alla andras historier om dig. Något annat prästen sa i sitt tal var att när en mänska går bort dör hon Den Lilla Döden. Det är först när ingen längre minns en som man dör Den Stora Döden. Det kommer att ta generationer tills du dör Den Stora Döden. När Dina steg har tystnat, finns ändå ekot kvar.När Dina ögon slocknat, vi alla minnen har.Vi spar dem i våra hjärtan, tar fram dem då och då.Så kommer Du för alltid, att vara här ändå.❤️
