Ledsen att inlägget om hur jag/vi har det och hur det är med Niklas dröjer. Ett sånt inlägg tar mycket tid och energi att skriva, och jag har ingetdera just nu. Har varit så fruktansvärt trött de senaste dagarna, kroppen och huvudet har liksom bara velat sova. Även om vi har det jättefint här (och mamma är en enorm hjälp) så är det slitigt. "Semester" med två kids utan en andra förälder är K Ä M P I G T. Tidvis helt underbart, men tidvis fullständigt utmattande. I förrgår var jag och ungarnas farmor och fikade på ett mysigt ställe här i faggorna när Tintan poopade och jag insåg att jag glömt blöjpåsen. Fick kasta mig i bilen och köra till närmsta stad för att handla. Och när jag satt där och körde slog det mig att jag inte varit så långt ifrån ungarna eller varit så FÖR MIG SJÄLV som jag var då - på snart sex veckor. Den bilfärden var chockartat njutbar, det var liksom HELT TYST...? Sen någon vecka tillbaka har många börjat jobba igen. Det märks på min inkorg där det dräller in ett trettiotal mail om dagen, varav jag kan radera kanske tio direkt men behöver ge något form av gensvar på de övriga 20. På dagarna finns noll tid till sånt, och på kvällarna (Iggy somnar inte förrän runt 23) är jag för trött. Då vill jag bara sitta i sängen och titta på någon dokumentär. Så mailen hopar sig, blogginläggen uteblir och stressen smyger på. Nu börjar dessutom vår låååånga vistelse här sätta spår hos mamma och hennes man, som självklart inte är vana vid allt som det innebär med småbarn. De har bytt sin relativt lugna pensionärstillvaro mot konstant ljudkuliss, konstant aktivitet och konstant matfix. Inte helt lätt, även om de varit (och är!) fantastiska. Men jag HAJAR att de börjar bli lite trötta efter en och en halv månad. Det gör mig också lite stressad, och jag får lite samma känningar som jag hade hemma pga Niklas. Tankarna börjar snurra - hur ska det bli när vi kommer hem igen? Niklas mår tyvärr inte särskilt mycket bättre, så en höst full av (fortsatt) rattande är att vänta. Men två barn på föris kommer ju underlätta nåt enormt. Lite bökigt dock att alla Iggys kompisar börjat skolan, så det blir lite som en ny inskolning för honom. Och sen ska Tintan skolas in. Jag förutsätter att det blir jag som gör båda. Sånt man (såklart) inte ska tänka på när man redan är dödstrött, men sånt som (såklart) dyker upp precis just när man mår såhär. Har ingen bild där jag ser dödstrött ut, men det beror kanske mest på att jag har solisar heeela tiden. Det känns som att jag åldrats tio år sen årsskiftet, och tycker det börjar synas även på utsidan. Tar inte hand om mig särskilt bra heller tyvärr. Vräker i mig godis i sängen varje kväll som nåt slags desperat försök att maxa "egentiden" jag har. Orkar inte alltid borsta tänderna efter. Tog med springskor och träningskläder hit men har inte använt dem en enda gång. Tiden finns inte. Just nu känner jag mest för att hitta ett lokalt föris, dumpa ungarna där och boka en sjutimmarsmassage. Men men. Nu ska jag hämta Iggy som spelar spel med mormor i köket och gå och lägga mig. I morgon är en annan dag, förhoppningsvis en piggare sådan. ❤️
