Och så blev det julafton. Vet att det är en favoritdag för vissa, och en jobbig dag för andra. Och för några är det bara en dag, som vilken annan som helst. För mig är det en dag då jag får äta god mat och hänga med folk jag gillar. Varken mer eller mindre.De senaste åren har vi kört jullunch hemma hos Niklas mamma på julafton, och sen har jag träffat min familj på annandagen. Min bror rattade julen de första åren efter att mamma flyttade från stan. De senaste fem, sex åren har julfirandet skett hemma hos mig. I år kör vi hos brorsan igen. Känns jättemysigt - och kul med förändring.Hos farmor Barbro är det alltid fokus på fisk och skaldjur, och hon har för det mesta ordnat allt när vi kommer. Hos min familj är det knytis som gäller, och mer kött. I år tar jag med mig skinkan, senap, julost och vörtbröd. Niklas kommer vara med hos Barbro, men mycket begränsat. Han blir så extremt dålig av sociala sammanhang eftersom de kräver så mycket (vi fick betala extremt dyrt för de 30 minuter han var med på julpysslet förra helgen så det gör vi inte om på ett tag 💔). Hans mående har gått åt fel håll så länge nu att vi måste dra i nödbromsen. Han måste fokusera till 100% på att få nervsystemet i schack igen efter att det ballade ur totalt tidigare i höstas. Och hur gärna vi alla vill att han ska vara med på saker så går det bara inte just nu. Han ska vara med så pass att kidsen får ha sin pappa en liten stund på jul, men sen är det vila som gäller. Så sjukt tråkigt på alla sätt och vis, men det är bara att ta. Gör vi inget drastiskt kommer inget att bli bättre.Men men, det kommer att bli jättefint ändå. På julaftonskvällen tänkte jag ta med barnen till Märta och Gunnar. Landa mjukt hos dem en stund. Det blir bra. Och annandagen är det som sagt jul igen, med min familj. Avslutar med några bilder som alltid får mig på gott humör. De är från Tintans första jul, 2018. Vi var båda flådiga i varsin julkläning, och jag bad Niklas ta några bilder på oss vid granen. Den här blev ju bra. Också himla gullig! Söt bebi tittar storögt på glittrig kula. Mamman i flådig klänning ser ut att aldrig ha känt ens ett uns av julstress. Söt bebi grabbar tag i glittrig kula. Söt bebi testar gravitationens lagar med glittrig kula. KRASCH! One down, 34 kulor to go. Storögd bebis mjuka lilla hand dafsar efter fler kulor att skicka i golvet. Söt bebi tittar fascinerat på sitt verk som ligger i tusen bitar. Mamman i flådig klänning backar tre steg från granen och meddelar mannen bakom kameran att "Det räcker nog med bilder nu". Julstressen har nu landat, även i henne. God jul! ❤️Läs också:Inte alls den jul vi tänkt oss - men så fin ändå!Klicka gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst. 💓
