Hej hörrni. Hade tänkt få upp ett mastigt inlägg om Tintans födelsedag (som var i går), men jag är H E L T S L U T. Det finns noll energi kvar i mig. Jag har mått väldigt bra den senaste tiden. Jobbat lagom, tagit hjälp av barnvakt, ätit bra. Men i tio dagar nu så har det varit näsblodstempo (med det kommer dålig kost och noll rörelse) och alldeles för lite återhämtning. Jag har vetat att det varit för mycket, men tyckt att jag haft "måsten" som jag prioriterat framför mitt eget välmående. Så dumt, jag vet. Tror peaken kom i går, när det var födelsedag. Även om man inte gör någon stor grej av det, så är det ändå saker att ratta (utöver allt annat som ska fixas med dagligen), och dessutom en fasansfull massa energi som ska ut. Så i går kväll var jag H E L T S Ä N K T. I dag drog jag i nödbromsen. Ringde i panik till min brorsdotter som hämtar barnen på föris och har dem till kl 18 så att jag får vila innan helgen (som alltid känns väldigt intensiv för mig). Jag skippar det mastiga födelsedagsinlägget (det kommer nästa vecka istället) och prioriterar hälsa framför jobb. I eftermiddags gav jag kroppen en promenix och en snäll lunch, och psyket en fin stund med... ...Jossan. 💘 Nu stänger jag av jobbhuvudet och tar hand om mig själv innan barnen kommer hem. Jag måste få samla energi och kraft, jag måste få må bättre än såhär (i dag är det riktigt risigt, men ändå bättre än i går). Och jag MÅSTE lära mig att prioritera mig själv. Så tröttsamt att göra samma misstag igen och igen och igen. Men man är ju bara mänska trots allt. Kram.
