Jaha, så är det någon som dragit det klassiska "Man skaffar väl barn för att vara med dem - inte för att lämna bort dem?"-kortet. Blir så ledsen. Så trött. Behöver inte missförstånd just nu. Behöver förståelse för att alla nyanser av vårt liv inte kommer fram i bloggen och att det kanske på grund av det ibland är svårt att förstå mina beslut. Behöver insikt om att alla gör så gott de kan, och att jag givetvis alltid, alltid, ALLTID gör det som är bäst för min familj. Såklart. Ge mig lite cred, tack. Ha lite förtroende för mig. Men. Orkar vare sig förklara eller försvara just nu. Är därför enormt tacksam mot er som gör det åt mig i kommentarsfältet. Ni uttrycker det jag tänker och känner, men inte orkar formulera just nu.
