I dag blir Iggy tio år. TIO ÅR❣️ Kl 11.52 i dag har det gått exakt ett decennium sen jag blev mamma och Niklas blev pappa.Jag tycker att tiden blir märklig när man får barn. På ett sätt känns det som att den är beständig - har jag inte ALLTID varit mamma? Att tänka sig ett liv utan ungarna är i princip omöjligt, och jag har svårt att ens förnimma känslan av hur det var innan de fanns. När det bara var jag. Det var inte så bara, såklart. Fast det var det. Tror ni förstår.På ett annat sätt går tiden så fort att jag för första gången i mitt liv upplever något som kan liknas vid åldersnoja. Men den har egentligen inget med en noja över att bli äldre att göra. Utan att livet går så fort. Fast det är väl det som ÄR åldersnoja? Hade vi alla vevat på i 300 år hade väl ingen bölat över det kämpiga i att fylla 50. Och med barn blir tiden så tydlig. Hur den bara svischar förbi. Hade jag inte en bebis nyss?Kommer inte lägga upp ett "Stanna tiden 🥹"-inlägg på Instagram en dag som denna, att ungarna växer har jag inget alls emot. Saknar inte att byta blöjor, behöva planera mat- och sovtider så fort man ska någonstans eller väckas konstant varje natt. Däremot kan jag känna JOOOO STANNA TIDEN NU FÖRI HELVETTTTE av den enkla anledningen att på ungarna ser man liksom svart på vitt hur jävla snabbt den går. Niklas och en fyra timmar gammal Iggy. 💞 Vi pratade en stund i går om siffrorna som visar på att de flesta föräldrar har spenderat 75% av den tid de kommer att spendera med sina barn - innan barnet fyllt 12. Allteftersom barnet blir äldre och skapar sin egen person och sitt eget sammanhang minskar tiden vi umgås. Att då som Niklas ha varit sjuk större delen av dessa 12 år är såklart vansinnigt sorgligt. Och visst är siffrorna såklart olika för alla, och hur man väljer att spendera sin tid med sina föräldrar/barn är individuellt. Men generellt sett kan man nog ändå komma fram till att tiden med ungarna minskar i takt med att de börjar klara sig själva mer. Men. Vi kan inte ändra på det som varit, vi kämpar vidare för att Niklas ska bli bättre. Och jävlar vad vi ska ta igen grejer när det väl händer. Jag försöker se det som något positivt: TÄNK vilka engagerade och aktiva päron vi kommer vara - livet ut. Jag har alltid känt att jag kommer vilja vara den där morsan som alltid erbjuder söndagsmiddag (oavsett om kidsen vill komma eller ej - men de är alltid välkomna). Tänk att få åka på spahelg med Tintan i framtiden, eller en weekend med Iggy. Gå på konserter ihop, slinka ut och käka middag. Och tänk att få åka på surfresa med pappa när man är tonåring!Det kändes faktiskt väldigt mysigt att prata om det där i går, det slutade med att vi hittade på en massa sätt att fortsätta få umgås med våra ungar. Vi har ju tusen planer för Gotland, och en av dem är just att skapa ett ställe där det är enkelt och härligt för kidsen (och kompisar/partners så småningom) att komma och hänga. Får se om kidsen är lika med på noterna när det väl gäller 😂. Men med tanke på hur mycket jag själv hänger med min egen morsa finns det nog potential. 👹Grattis Iggy tio år i dag. Jag älskar dig mest av allt. Ska göra mitt absolut bästa för att förtjäna att få fortsätta vara en självklar del i ditt liv i många, många år framöver. ❤️Läs också:Förlossningsberättelse del 1Förlossningsberättelse del 2Klicka gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst. 💓
