Jag vet att jag inte behöver ursäkta mig, men säger ändå (ett litet) förlåt. För att bloggen uppdateras så sällan ibland. Det beror på att jag verkligen lyssnar inåt så mycket jag kan, och det innebär att jag sitter framför datorn mycket, mycket mindre nu än tidigare. Vilket innebär att det också blir mycket, mycket mindre gjort. Mina Att Göra-listor går mest ut på att flytta fram punkterna till nästa dag. 🤪 Nejdå, lite får jag gjort - men Tankern Vanja går på sparlåga. Puttrar fram, snarare än ångar på. Och jag tror att min strategi funkar, för jag har inte haft den där grötkänslan i huvudet på nästan två veckor nu. Så förhoppningsvis kan jag kväsa den här (utmattnings)skiten i dess linda. 🙏🏻 Eftersom jag nu mår ganska bra kommer jag fortsätta detta (till synes) vinnande koncept: att lyssna inåt, göra mindre och V I L A med jämna mellanrum. På ett sätt är det ju bra att Niklas gått och går igenom det han gör. Det har ju dels gett mig en helt annan insikt i vad utmattning gör med mänskor än vad jag hade tidigare (har en annan respekt för det numera och inser att man VERKLIGEN INTE VILL HAMNA DÄR), men det gör också att vi förhoppningsvis drar i alla rätta bromsar för min del. Så att jag inte också går sönder. Det känns i alla fall hoppfullt. 💘 Och på tal om hoppfullt, så åt HELA FAMILJEN gemensam frulle på Urban Deli i lördags...! 🙊 Det har inte hänt sen...jag vet inte när? Det gick superbra, och ungarna var små änglar. 😇 Sjukt mysigt, och en påminnelse om att livet - ibland - ändå kan vara som vi önskar. ❤️ För en vecka sen började Niklas sin utmattningsbehandling. Förra vändan var det alldeles för tidigt att påbörja en sån, det blir smärtsamt tydligt den här gången. Han var för illa tilltygad. Så verkar förloppet vara för många; de kraschar, blir sjukskrivna - och när de efter en tid mår lite bättre så kan de påbörja behandling. Och nu är vi alltså där. Känns väldigt bra, och det är ju också ett kvitto på att Niklas faktiskt MÅR BÄTTRE än i höstas. ❣️ I onsdags var jag där på ett möte för de anhöriga. Vi satt för oss själva i ett rum (våra partners satt för sig i ett annat rum), och fick information om utmattningens faser, orsaker - och hur vi på bästa sätt kan hjälpa och stötta. Och hur behandlingen kommer gå till. Framför oss har Niklas nu fyra månader av i princip ett halvtidsjobb - som går ut på att bli bättre. En vecka in tycker han att det känns väldigt bra, och att han får fler och fler nycklar till hur han och vi ska hantera den här situationen. Det jag kan sakna är mer stöd för oss anhöriga. Det kände vi nog allihop, när vi satt i det där rummet på behandlingsstället i onsdags. Men än finns inte de resurserna; att man ens behandlar utmattning (och erkänner det som en sjukdom) är så pass nytt. Jag föreslog att de som kände behov av att ses skulle skriva sina mailadresser på ett papper som vi plåtade av, så kunde vi styra upp en egen fika där vi fick prata av oss. Tror nästan alla fotade av pappret, men med tanke på hur mycket vi alla råddar på hemmaplan tror jag det blir svårt att någon ska orka ta ansvar för även detta. Vi får se. Oavsett, så känns behandlingen bra so far, och vi känner hopp. ❣️ Nu till några snapshots från helgen. ✨ Snaaaart är ju vindslyan färdig, det är några småsaker kvar i Iggys rum - och sen ska vi få upp hyllor och krokar i hallen. Och jag väntar fortfarande på min säng (som ska levereras i mitten på mars). Men sen är det KLART..! 🎉 Just det, vi ska bygga elementskydd också. 🤪 Byggfirman är dock bokad, och FÖRHOPPNINGSVIS är allt byggande klart om ca två veckor. Det som inte är klart är dock fluffandet. Att få upp tavlor, och se till att alla hyllor osv känns härligt inredda. Placera ut växter. Även här har vi bett Henke och Zandra på Esteriör om hjälp. De har ju hjälpt oss med alltifrån att planera upp lyan till väggfärger och inredning, så jag vill att de ska hjälpa oss med det allra sista också - själva stylingen. Vi kommer därför boka in en dag där de kommer hem till oss, går igenom alla tavlor och prydnadssaker vi har och ger förslag på placeringar. Som en förberedelse inför denna dag ville de att vi skulle plåta alla tavlor och all konst, så att de kan planera i förväg var allt ska placeras. Det roade jag mig därför med i lördags, även om en viss nappsnaskande liten mus gäääärna ville ställa sig PRECIS framför tavlorna, PRECIS hela tiden. 😂👆🏻 Efter ett tag gjorde jag trolldeg, som en del i min djävulska plan att avleda hennes uppmärksamhet från tavelplåtandet. Worked like a charm. 👹 Kände mig också som ÅRETS MAMMA som gjort trolldeg. Det var nämligen premiär för mig (det här med att göra trolldeg alltså). 🙊 I går kom farmor Barbro och hjälpte oss med kidsen, och jag ägnade min fria tid åt att gå sjuttioarton vändor ner till källaren med grejer som inte ska vara uppe i lyan. Det är ju SÅ MYCKET pryttlar som liksom inte gåtts igenom sen dess att vi flyttade in (för snart ett ÅR sen!), och bara att packa upp samtliga tavlor för att se vad vi eventuellt vill få upp på väggarna var en rätt rejält projekt. Men nu är det gjort, och till och med hallen (som varit bombarderad med grejer i MÅNADER) är nu helt tom. ✌🏻 Fritt fram att bygga förvaring där alltså, och fritt fram för Henke å Zandra att komma hem hit och styla loss. ÄR SÅ VANSINNESSUGEN på att ha ett "färdigt" hem. Så INNERLIGT trött på möbeltetriset och att det alltid, alltid, ALLTID finns ett eller ett par flyttkartonger med grejer framme. Men nu är det faktiskt bara en fråga om ett par veckor innan allt är klart. CAN´T WAIT! 🙌🏻
